Djur i krig. Del 1: Våra följeslagare i vått och torrt

Genom historien har djuren följt människan i krig och fred. Från det att vi lärde oss tämja djur har dom använts i strid som vapen, transportmedel och kamrater. Under dom senaste decennierna har forskning om djur i krig fått ökad uppmärksamhet.

Djuren har också sina historier som speglar människans moral och värderingar. Eftersom djuren har genom tiderna burit, dragit, sprungit, flugit och offrat sina liv för olika samhällen och regimer. I antikens imperier och stadsstater, i medeltidens kungadömen, under världskrigen och i dagens konflikter har djuren varit både redskap och vänner. 

Hästen, hunden och duvan är bland djuren som utmärker sig särskilt. Hundar ses fortfarande som viktiga i militära organisationer. Även till exempel elefanter och kameler påminner oss människor om att krig nästan alltid har vilat på mer än bara mänsklig styrka och förmåga. 

Krigsmonument tillägnat djur i krig som återfinns på Park Lane i London. Källa: Wikimedia Commons

Antikens “stridsvagnar” och levande vapen 

Redan i förhistorisk tid använde människor tama hundar för jakt och strid. I vissa områden, som i Amazonas, utnyttjade man dessutom gifter från grodor på pilar. Som en sorts tidig form av kemisk krigföring. 

I antikens Medelhavsområde blev hästen ett avgörande djur. Dom första hjulburna stridsvagnarna uppstod i Mesopotamien (som dagens Irak) och spreds till riken som Egypten. Stridsvagnarnas hastighet och ljud kunde bryta fiendens linjer och skapa panik. Flera samtida romerska författare skrev om hästen som “krigets själ” och symbol. 

Reenactors av romerskt kavaleri. Källa: Wikimedia Commons

Perserriket utvecklade senare kavalleriförband i stor skala. Efter flera strider med persisk kavalleri började också samtida grekerna använda hästar i större omfattning. Den kände makedonske fältherren Alexander den Store gjorde sin häst Bukefalos till en legend. Hästen blev en del av Alexanders personliga myt, och ett propagandaverktyg som visade härskarens makt och mod. 

Vid sidan av hästar användes även kameler. I Nordafrika och på den Arabiska halvön bar kameler vatten, förnödenheter och soldater över torra landskap. Det fanns även rena stridskameler som bar ryttare och bågskyttar. Kamelerna gav taktikfördelar genom sin höjd, uthållighet och förmåga att överleva i hetta. I områden som motsvarar dagens Kina och Indien deltog hästar och i mindre utsträckning också kameler i krig mellan olika kungadömen och dynastier. 

Ett av antikens mest intressanta krigsdjur var stridselefanten. I framför allt samtidens Indien och i Nordafrika användes elefanter för att bryta igenom motståndarens formationer och skrämma både människor och hästar. Mest känd är Hannibals marsch över Alperna 21f.Kr., då han förde elefanter in i Italien under det andra puniska kriget. Själva synen av elefanter i dom alpina bergspassen spred oro i Rom (Hanibal är vid grinden!). Att ha hela förband av elefanter krävde avancerad organisering och stora resurser, något som bara större kungariken och imperier klarade av. 

Rustning för en indisk krigselefant.

Hundar spelade också en roll i antiken mest för vad vi idag skulle kalla för bevakningsuppdrag. I Romarriket användes stora hundar som vakter i läger och garnisonsstäder, ibland även som anfallshundar. Antika författare beskrev hur hundar kunde användas som budbärare med brev i halsband, och hur de sågs som symboler för trohet i militära ritualer. 

Fältherrar utnyttjade dessutom djur som okonventionella vapen. Till exempel, greker och romare kastade lerkrukor fyllda med skorpioner eller giftiga ormar över stadsmurar vid belägringar. Under vissa belägringar användes bikupor eller getingbon på samma sätt. Djurens förmåga att väcka skräck, oordning och smärta gjorde dom också till vad som idag kallas för psykologiska vapen.  

 

Medeltidens riddarhästar och lägerhundar 

Den europeiska medeltiden förknippas starkt med hästen och riddaren. Den tunga riddarhästen, destrieren, var lika viktig för adelsmannens identitet som sköld och svärd. Kavalleriets anfall kunde avgöra slag, som vid Hastings 1066. 

Målning som ska föreställa slaget vid Hastings 1066. Den målades dock på 1800:talet. Källa: Wikimedia Commons

Hästen blev en central del av det feodala systemet i både krig och fred. Att upprätthålla stora styrkor av bepansrade ryttare krävde betydande resurser. Kungar och härskare behövde kunna kalla upp vasaller och adelsmän där deras hästar visade militär styrka i praktiken. 

En teknisk innovation gjorde hästen ännu viktigare, nämligen stigbygeln. Den uppfanns i Asien och spreds till Europa. Med stigbygel kunde ryttaren sitta stadigare, vilket gjorde att hästen kunde utnyttjas mer effektivt under både marsch och strid. Till exempel, mongoliska ryttare och kavalleri under den kände fältherren och senare härskaren Djingis Khan kunde skjuta med båge eller hantera lans på ett sätt som var svårt i tidigare epoker.  

Hästar användes också i stor skala för logistik. Fälttåg krävde mat, vapen samt andra förnödenheter och materiel. Under korstågen färdades tiotusentals hästar genom Europa och Mellanöstern. I samma områden använde muslimska härar kameler för att frakta förnödenheter genom ökenlandskap vilket var väldigt effektivt.  

Hundarna fanns mest i bakgrunden. Dom var vakthundar, jakthundar och sällskap i läger och borgar. Hundarnas skall varnade för nattliga anfall och inkräktare. Många riddare tog med sig sina hundar på fälttåg som symboler för trohet. Hunden förekom i heraldiken som en bild av lojalitet, styrka och makt. 

Brettener Hundle är historien om belärgingen av Bretten 1504 av trupper från Würthemberg. Staden Bretten släppte ut den välnärda hunden utan för muren varpå belägringen hävdes eftersom invånarna i staden uppenbarligen hade gott om mat kvar om de kunde hålla sina hundar så feta. Källa: Wikimedia Commons

Belägringskrigföringen under 1100–1400-talen gjorde även åsnor, oxar och mulor viktiga. Dragdjuren drog belägringsmaskiner, transporterade sten och virke och kunde själva slaktas när maten tog slut. Djurkadaver användes även som biologiska vapen när ruttnande kroppar kunde slungas in i städer för att sprida sjukdom. Försvarare kunde i sin tur kasta ner lådor med till exempel bin mot angriparna. 

Brevduvor förekom sporadiskt under medeltida perioder, bland annat i belägrade städer som sökte hålla kontakt med egna trupper. Duva som budbärare var ännu inte fullt utvecklat, men principen var densamma som senare. Nämligen ett djur som alltid hittar hem, kan bära ett meddelande när alla andra vägar är avskurna. 

Tidigmodern tid. Djur och krut  

Mellan 1500 och 1800 förändrades slagfältet som i Europa och Asien i grunden. Musköter, kanoner och andra krutvapen slog igenom. Dånet från skott och explosioner skrämde både hästar och kameler så det blev viktigare att träna djuren att klara ljudet. 

Kavalleriet behöll i stort sin betydelse men fick nya uppgifter. Under trettioåriga kriget användes ryttare med pistoler som kunde störa täta infanterilinjer. Med tiden blev det för dyrt och ineffektivt att göra stora kavalleriattacker mot infanteri. I slutet av 1700-talet användes kavalleri mer för spaning, räder och flankanfall än för rena frontalangrepp. 

Målning av slaget om tyska Philipsburg mellan Holland och Frankrike 1676. Tittar man noga så ser man inte bara hästar utan även oxar som drar kanoner. Källa: Wikimedia Commons

I kolonialkrigen ansågs djuren som extra viktiga och ovärderliga. Hästar, mulor, oxar och kameler bar last genom tropiskt klimat där soldater dog av feber och uttorkning. I samtidens Centralamerika chockerades ursprungsbefolkningar när spanska kavallerister dök upp på hästar, ett djur som var helt okänt i regionen före 1500-talet. I Nordafrika och andra ökenområden organiserades kameltrupper för snabba räder. 

Hundar fungerade både som vakter och vapen. Till exempel, spanska styrkor använde stora mastiffer mot fiender i Karibien och Latinamerika. Brittiska förband tog med jakthundar för försörjning och sällskap. I lägren blev hundarna ofta maskotar som påminde soldaterna om hemmet långt borta över haven. 

Under den tidigmoderna perioden blev djuren mer publicerade som propaganda och symbolik. Lejon, örnar och björnar prydde vapensköldar, fanor och mynt. Lejonet stod bland annat för mod och kunglig makt. Andra djur fick representera till exempel naturresurser och erövring. Där formades mycket av den militära djursymbolik som fortfarande finns på regementsemblem och flaggor. 

Svenska lejonet som pryder krigsmonumentet i Narva är ett bra exempel hur djur användes som symboler. Monumentet är tillägnat slaget vid Narva då Sverige förintade en flera gånger större rysk styrka år 1700.

 

1800-talet. Mellan hästkraft och industrialisering 

Ända in på början av 1900-talet dominerade hästar militär logistik så 1800-talet var fortfarande som hästens århundrade. Varje regemente behövde hundratals hästar eller andra djur som åsnor. Napoleons arméer rörde sig med enorma mängder hästar som drog artilleri och förnödenheter. I kolonialkrigen i Indien, Nordafrika och Sydafrika var hästar och kameler fortfarande självklara, trots de första stegen mot motordrivna fordon. 

Mulor och åsnor var viktiga som dragdjur, till exempel under Krimkriget på 1850-talet. Dom fraktade ammunition och proviant till fronten i hårt klimat. Förutom krigsmedicin för soldater började efter Krimkriget även veterinärmedicin att utvecklas mer. Arméerna började inse att både soldaternas och djurens hälsa var avgörande för det som idag ofta kallas för stridsvärdet. 

Britisk sjöman som rider en kamel och har med sig förnödenheter under Krimkriget. Källa: Wikimedia Commons

Under 1800-talet pågick koloniseringar som i Afrika och Sydamerika. Kolonialismen innebar också en “globalisering” av djuren. Europeiska militära och civila enheter tog med sig sina djur till andra kontinenter. Till exempel, franska trupper använde kameler i Nordafrika medan brittiska styrkor använde oxar i Indien och elefanter i Burma. Djuren blev både arbetskraft, erövringar och symboler för imperiemakt. 

Mot slutet av 1800-talet fick hundar fler militära uppgifter. I flera länder organiserades särskilda hundenheter för bevakning och spaning. Under fransk-tyska kriget användes hundar som kurirer och för att hitta sårade, något som kom att utvecklas ännu mer under det första världskriget. Även brevduvor började användas mer systematiskt. Under belägringen av Paris 1870–71 flög duvor med meddelanden över fiendens linjer och blev hyllade som hjältar. 

När det kommer till djurens välfärd var det andra Boerkriget 1899-1902 ett mer intressant fall. Under kriget dog enorma mängder hästar av svält, överarbete och bristande vård. Bilderna av döda djur väckte stark opinion i Storbritannien. Det bidrog till att staten inrättade särskilda militära veterinärkårer, något som senare blev standard för militära organisationer under världskrigen. 

"greatness of a nation consists not so much in the number of its people or the extent of its territory as in the extent and justice of its compassion" Monument till minne av alla hästar som dog i Boerkriget 1899-1902. Källa Wikimedia Commons