Flygvapnets utveckling 1900–1939

Sveriges militära flygverksamhet började blygsamt 1912 inom armén och marinen medan Flygvapnet skapades som en självständig försvarsgren under 1926. Inledningsvis var utvecklingen präglad av föråldrade flygplan, begränsade resurser, tekniska problem samt av organisatoriska svårigheter och politiska tveksamheter. Först efter 1936 års försvarspolitiska beslut, i skuggan av hotet från Tyskland, omvandlades flygkårer till flygflottiljer, modern materiel anskaffades och den svenska flygindustrin föddes med grundandet av Saab 1937. Vid andra världskrigets utbrott 1939 hade Flygvapnet utvecklats från ett experimentellt projekt till en professionell försvarsgren med växande kapacitet att försvara Sveriges neutralitetspolitik. 

+++ Skriven av: Vladan Lausevic +++

Dom första åren och första världskriget  

I början av 1900-talet var flygplan fortfarande en ny uppfinning i både civila och militära sammanhang. I Sverige tog de militära ambitionerna form redan 1912, då armén började använda ett spaningsflygplan i Axvall utanför Skara. Samtidigt utvecklade även marinen sin flygverksamhet, bland annat med flygskola i Hägernäs i Täby.  

Thulin Typ A var ett svensktillverkat flygplan i form av en modifierad kopia av Blériot XI. Det köptes av armén i samband med mobiliseringen 1914 men avskrevs två år senare pga haverier och ålder. Bildkälla: Wikimedia Commons

Arméns flyg låg organisatoriskt under Fälttelegrafkåren. År 1913 tog utvecklingen fart med flyttning av flygverksamheten till Malmens flygplats i Linköping. Efter att initialt endast bedrivit spaning med flygplanen började armén även att använda bomb- och jaktflygplan. 

Under dessa tidiga år var flygförbanden små, resurserna begränsade och uppgifterna handlade främst om spaning och samband. Snart utbröt det första världskriget och intresset för flygplan ökade mycket. Svenska officerare, och framför allt officerare tillhörande Generalstaben (föregångaren till Försvarsstaben), studerande användningen av flygplan som i samband med striderna på västfronen.  

Efter första världskrigets slut stod det klart att flyget skulle spela en viktig roll i framtidens krigföring. Erfarenheterna från västfronten visade att flyget kunde användas inte bara till spaning och jakt, utan också till bombuppdrag och understöd för marktrupperna. Trots detta var det svenska flygets utveckling långsam under 1920-talet, främst på grund av politiska diskussioner som främjade mer fredlig utveckling och krav på nedrustning.  

Dom första förbanden och organisatoriska utmaningar 

Utvecklingen där nedrustning och nedskärningar för militär utveckling prioriterades beslutades i 1925 års försvarsbeslut. Då beslutades omfattande nedskärningar av armén och marinen, men samtidigt skapades en ny självständig försvarsgren, nämligen Flygvapnet. Den 1 juli 1926 skapades Flygvapnet som en egen del av dåvarande Krigsmakten och Sverige blev därmed en av dom första nationerna i världen med sådan organisation av flygstridskrafterna. 

Flygvapnet organiserades i fyra flygkårer och en utbildningsenhet: 

• F 1 på Hässlö utanför Västerås (Första flygkåren)  

• F 2 vid Hägernäs norr om Stockholm (Andra flygkåren)  

• F 3 på Malmen i Linköping (Tredje flygkåren)  

• F 4 på Frösön vid Östersund (Fjärde flygkåren)  

•  F 5​​ vid Ljungbyhed i Skåne som utbildningsförband  

Verksamheten byggde initialt på ärvd materiel från armén och marinen. “Flygplansflottan” var en brokig samling av över 40 olika typer som mer eller mindre var i dåligt skick. Underhåll och reservdelshantering upplevdes ofta som väldigt utmanande. Det fanns även exempel på flera plan som byggdes ihop från delar av havererade vrak​​.  

SA-11 Jaktfalken utvecklades av SAAB 1929 och byggdes senare av AB Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning (ASJA). Flygvapnet kallade den J 5 och 3 exemplar beställdes.

Teknologi, träning och taktisk utveckling 

Under 1910-talet var det vanligt förekommande att den militära flygorganisationen led av personalbrist, föråldrade flygplan och ett begränsat politiskt stöd. Det dröjde till slutet av 1920-talet innan modernare flygplan började beställas, som Bristol Bulldog från Storbritannien​​. Det var först under 1930-talet som utrustningen började bli bättre i relation till samtida teknologi och krav.  

Flygvapnet införde tidigt en struktur för flygplansklassificering, med prefix såsom J för jaktflygplan, B för bombflygplan och S för spaningsflygplan. Dessa systematiseringar lade grunden för framtida effektivitet​. Uniformer, traditioner och heraldiska vapen började också utvecklas under 1930-talet, vilket visade på en växande professionalism​. 

Teknologiskt var Sverige samtidigt kraftigt beroende av importerade flygplan fram till mitten av 1930-talet. Inhemsk flygindustri existerade endast i form av små verkstäder. Flygplansutvecklingen var som ett lapptäcke, och det fanns ingen långsiktig plan för typinförande eller standardisering​. 

Svenska störtbombaren B 4 som i grunden var en brittisk Hawker Hart. Bilden är tagen när planet var i tjänst med Svenska frivilligflottiljen i Finland. Bildkälla: Riksarkivet

1936 års försvarsbeslut och början av det andra världskriget  

Under 1930-talet förändrades den politiska situationen snabbt i Europa efter Adolf Hitlers maktövertagande i Tyskland. Allt mer ökande militär upprustning resulterade i att Sverige valde att förändra sin försvarspolitik. 1936 års försvarsbeslut blev en vändpunkt eftersom anslagen till Flygvapnet ökade med över 150 procent medan flygflottiljer ersatte de gamla flygkårerna.  

Förutom de omorganiserade flottiljerna tillkom nya enheter, inklusive Svea flygflottilj (F 8) i Barkarby​​ i Stockholm. En annan viktig konsekvens av 1936 års beslut var satsningen på en inhemsk flygindustri. På direktiv från socialdemokratiske statsministern Per Albin Hansson grundades Svenska Aeroplan AB (Saab) 1937​ och tanken var att säkra oberoende från utländska leveranser i en framtida kris. 

Efter försvarsbeslutet 1936 tog även större projekt fart. Ett exempel var Saab B 17 som blev en lätt spanings- och bombflygplan. Utvecklingen inom bombflyget och torpedflyget började ta fart, även om det fortfarande låg efter jaktflyget. Samtidigt, trots den statliga satsningen på en egen flygindustri, fortsatte Sverige att importera teknik och kompetens från särskilt från Tyskland och Storbritannien, innan andra världskriget bröt ut​. 

Flygvapnets personalstyrka växte, och utbildningsnivån höjdes. Ljungbyhed förblev den viktigaste flygskolan, men även nya specialutbildningar utvecklades för piloter, tekniker och markpersonal​. Taktiska doktriner som fokuserade på luftförsvar av svenska städer och hamnar började ta form​.  

SAAB B 17 började levereras 1942 men eftersom bristen på motorer var stor färdigställdes flygplanen på fabriken och flögs ut till mottagande flottilj där motorn monterades av för att återanvändas vid nästa leverans. Bildkälla: Riksarkivet

“Vår beredskap är god” (typ)  

Utvecklingen av det svenska flygvapnet mellan 1900 och 1939 kan ses som ett exempel på hur politiska och strategiska överväganden, tekniska framsteg och säkerhetspolitiska omvärldsfaktorer påverkade resultaten. Trots inledande begränsningar i resurser och organisation kunde Sverige under mellankrigstiden etablera en självständig flygstyrka av betydande kapacitet och förmåga. Flygvapnets utveckling kom att återspegla mycket av samtidens neutralitetspolitik och försvar samt en ökad förståelse för flygets betydelse i modern krigföring. Vid utbrottet av andra världskriget stod Flygvapnet ännu i en uppbyggnadsfas, men hade samtidigt utvecklats till en viktig komponent i Sveriges militära organisering.