Från tärningar till datorspel: Spelande och avkoppling i krigshistorien

+++ Av: Vladan Lausevic +++ 

I krig kan soldater ofta uppleva stunder av “stridspaus”, “dötid” och andra kortare eller längre perioder utan någon stridande eller ansträngande aktivitet. Under sådana situationer har spel och lekar praktiserats genom historien. Spel har förekommit i krig redan under antikens perioder med till exempel romerska legionärer som kastade tärning vid lägerelden. Genom att förstå vilka spel som användes under olika krig blir det lättare att förstå samtida sociala faktorer och idéer som ansågs viktiga. I flera krig och konflikter har spel använts främst för att höja moralen, främja kamratskap, koppla av men även för utbildning och träning.  

Antiken som tärningens tid: Romerska legionärer och spel om pengar 

Långt innan moderna casinon fanns ägnade sig militära trupper under antiken bland annat åt att kasta tärning och spela brädspel. I Romarriket var tärningsspel favorit underhållning bland dom romerska soldaterna, trots att hasardspel formellt var olagligt under många perioder. Arkeologer har hittat både graverade spelbräden och tärningar i romerska befästningar och anläggningar vilket visar att trupperna spelade under sina lediga stunder. Spelen gav soldaterna spänning, avkoppling och omväxling i en ofta tuff, farlig och ansträngande vardag.  

En väggmålning återfunnen i Pompejis ruiner som visar fyra män som spelar tärning. Källa: Wikimedia Commons

Ett av dom mest populäraste brädspelen i romerska armén var latrunculi  (“rövarspelet”) som spelades på ett rutnät. Vissa arkeologer menar att sådana spel även hade en utbildande funktion där spelet kunde fungera som en mental medvetenhet för soldaterna. Genom att “låtsaskriga” med spelpjäser och tärningar kunde dom relatera till krigets verklighet, tidigare erfarenheter och förbereda sig inför kommande strider. Spelande var på det sättet en del av den romerska soldatkulturen både när det gällde umgås och reflektera om strider och fienden.  

Schack och strategi under medeltiden: Riddare, kungar och krigsspel 

Under medeltiden var schackspelet ofta populärt bland kungar och adelsmän. Schack har sitt ursprung i dagens Indien och Iran, och nådde Europa på 700-talet bland annat när dom moriska (muslimska) arméerna tog med sig spelet till dagens Spanien. Därifrån spred sig schack snabbt över kontinenten och med tiden blev ett av adelns favoritspel delvis eftersom spelet påminde om krigföring.  

I en tid då adelsmännen själva ofta var riddare och krigare sågs schacket som mer än bara rent spel och underhållning. Schack sågs även som en övning i krigslist och taktik. Att spela schack handlade bland annat om tålamod, planering och att offra mindre enheter för att vinna slaget eller kriget. Symboliskt sett återspeglar schacket med figurer som kung, biskopar, riddare, borgar och bönder det feodala samhällets hierarki, organisering och krigföring.  

Schacktorn snidat av valrosselfenben av scandinaviskt ursprung. Tornet är avbildat som en soldat med ett horn i munnen och svärd i handen. Källa: Wikimedia Commons

Många riddare och även präster gillade att spela schack ibland till den grad att delar av den dåvarande katolska kyrkan förbjöd spelet vid sina kloster. Tanken var att munkarna inte skulle bli distraherade från sina uppgifter. Schack var därmed under medeltidens period viktigt både för att underhålla sig liksom mäta sig mot varandra samt att “utbilda sig” inför slag och krig.  

Samurajernas brädspel i Japan: Go och shōgi under 1600-talet 

Medan schack var populärt  i Europa och flera delar av Asien, utvecklades i samtidens Japan andra “krigiska” brädspel. Under samurajernas tid som sträckte sig fram till nästan av mitten av 1800-talet var framför allt Go och shōgi (“japanskt schack”) omtyckta spel hos både aristokratin och samurajerna. Go, det klassiska kinesiska brädspelet med svarta och vita stenar, fanns i Japan sedan medeltiden och var från början mer populär hos adelsmän.  

Under flera krig på 1500- och 1600-talet fick Go en ny roll när japanska krigsherrar som Tokugawa uppskattade Go både som nöje och som mental militärträning. Flera krigsherrar använde sig av Go för att tänka ut taktiker och träna sig genom spelet. Samtidigt kunde ett parti Go ge samurajerna stunder av avkoppling från den ofta farliga och hotfulla vardagen. Under Tokugawaperioden på 1600-talet “institutionaliserades” spelkulturen när till och med officiella Go-skolor skapades.  

Ett ungt par som spelar shōgi. Avbildad på 1760-talet. Källa: Wikimedia Commons

Även shōgi, den japanska varianten av schack, nådde sin guldålder under samma period.  Shōgi blev ett mer folkligt spel medan samurajerna spelade shōgi även för att bilda sig om taktik och ordning. I likhet med schack sågs shōgi som ett spel som krävde taktiskt tänkande och fokus. Spelets karaktär, där slagna pjäser kan återinföras som allierade, ansågs också spegla samurajens förmåga att vända fiender till vänner eftersom i samtidens Japan kunde sidor och allianser ändras.  

Kortspel som tidsfördriv från Napoleonkrigen till världskrigen 

När mobilisering, massproducerade vapen och stora arméer präglade 1800- och 1900-talens krig följde även kortleken med ut i fält. Under Napoleonkrigen i början av 1800-talet och senare, som under det amerikanska inbördeskriget, blev kortspel ett av dom vanligaste sätten för soldater att spela. Att ta fram en kortlek och spela om pengar eller för skoj passade bra eftersom kort var billiga, lätta att bära med sig och kunde spelas i olika situationer.  

Napoleonkrigen avbildade i formen av ett kortspel. Napoleon återvänder till bordet varpå franska kungen inser att han förlorat allt. Francis av Österrike pekar på Italien, hans främsta mål efter Napoleon blev skickad i exil. Alexander av Ryssland är fokuserad på vinna Polen. Frederick av Preussen satsar allt han har, dvs Preussen och Sachsen. Wellington är självsäker efter att ha slängt in Belgien i potten. Källa: Wikimedia Commons

Trots att många officerare såg spelandet som ett problem, inklusive nordstatstruppernas högsta befälhavare generalen Ulysses S. Grant, var han själv förtjust i poker. Den högste sydstatsgeneralen Robert E. Lee försökte förbjuda hasard i sydstatsarmén, dock utan större framgång. Vanliga spel under amerikanska inbördeskriget var poker som då kallades “bluff” och twenty-one som var föregångare till blackjack. Insatserna kunde vara allt från pengar till personliga ägodelar eller extra matransoner.  

På det sättet kunde soldaterna ha stunder av avkoppling eller tillfälligt fly från krigets påfrestningar eller tråkiga stunder. Samma saker hände under första världskrigets skyttegravskrig och andra världskrigets kampanjer. Spelkort, tärningar och dominobrickor blev närmast utrustning för soldaterna från västfrontens linjer till Nordafrikas öken.  

En grupp officerare från 114th Pennsylvania Infantry spelar kort utanför sina tält under amerikanska inbördeskriget. Källa: Wikimedia Commons

Militärledningen som i Frankrike och Tyskland lärde sig också uppskatta värdet av sådana nöjen för truppernas moral och arméerna började tillverka egna kortlekar för olika syften. Till exempel, under andra världskriget, tryckte amerikanska armén ut specialkortlekar med bilder på flygplan så att soldater kunde lära sig känna igen egna och fiendens flygplansmodeller. Andra kortlekar används också med patriotiska och militära symboler och budskap. På det sättet kom kortlek att användas i samband med att fördriva tiden i skyttegraven, spela poker i tältet eller studera egna och fiendens utrustning.   

Digitala spel på moderna slagfält  

I takt med teknologins utveckling har också soldaternas spelvanor tagit en mer digital riktning. Från 1990-talet och framåt har data- och TV-spel blivit vanliga i kaserner och andra militära förläggningar. Dagens soldater är ofta uppväxta med Xbox, PlayStation och PC samt tar med sig sitt spelintresse in i lumpen, jobbet och ut på mission. Under långa tjänstgöringar som exempelvis Afghanistan inrättades spelkonsoler i tält och baracker framför allt hos dom amerikanska trupperna.  

Det är inte ovanligt att som via Youtube se amerikanska soldater tävla mot varandra i skjutspel som Call of Duty. Ibland blir det små turneringar som lättar upp stämningen och det som idag kallas för e-sport har sedan tidigare tillämpats av militärer också. I USA har utvecklingen gått så långt att den amerikanska militären har skapat närmare band till “gamers” som genom sociala medier och organiserar idag egna e-sporttävlingar för sin personal.  

Amerikanska soldater från 9th ESB firar att de är halvvägs genom sin mission i Afghanistan 2010 med att ha en tv-spels turnering. Källa: Wikimedia Commons

Precis som gamla tärningsspel och kortlekar fyller dom digitala spelen flera syften för soldater genom att skapa känsla av avkoppling och socialt umgänge. Spelen ger bland annat “flykt från verkligheten"  samt håller modet uppe i olika situationer och miljöer. Moderna militära organisationer som de amerikanska, brittiska och ryska använder dataspel för utbildning och träning. En kan säga att gränsen mellan lek och allvar har blivit suddigare när digital teknik integreras i utbildning och strid, men för soldaterna handlar spelen oftare om gemenskap och underhållning.  

Krig, spel och vardagen  

Från antikens tärningskast till dagens dataspel har spelande och lekar tillämpats av människor under krig och fred. “Krigets vardag” liksom krigets krav med väntan, patrullering och strider har också omfattat spel som skapat underhållning, spänning och gemenskap. Från spelbrädor, kortlekar och schackpjäser till dagens konsoler, datorer och appar är det intressant att betrakta hur ständigt det mänskliga behovet av spel och lek har varit genom tiderna.  

Frågan är därmed vilka nya former av spel och lek kommer att återspeglas i den militära verksamheten, under krig och konflikter framöver? En möjlig utveckling är att moderna system med virtuell verklighet (VR - virtual reality) blir allt mer populära och praktiserade under 2030-talet. För själva teknologin förändras med tiden medan det mänskliga behovet, meningsskapandet och kreativiteten består.   

En amerikansk staff-sergeant instruerar en tysk soldat i hur man tränar med VR-headset. Träningen ska ge soldater möjlighet att öva och lära av hög-risk situationer i en låg-risk simulering samtidigt som det känns så verkligt som möjligt för soldaten. Källa: Wikimedia Commons