Technicals i krig del 1
- Krigshistoriepodden
- för 5 dagar sedan
- 7 min läsning
Av: Vladan Lausevic
När civila fordon blev stridsfordon
Vanliga uppfattningar av krig handlar bland annat om att stridsfordon är stora, tunga och skrämmande. Stridsvagnar, pansarskyttefordon, självgående artilleri och luftvärnssystem är kostsamma produkter. De kräver utbildade besättningar, reservdelar, bränsle, tekniker och hela myndigheter och militära organisationer bakom sig.
Men alla stridsfordon ser inte ut så. I många krig och framför allt i modern tid har mycket enklare fordon haft stor betydelse. Framför allt jeepar, pickuper och andra terrängbilar. När ett civilt fordon byggs om och utrustas med kulspruta, luftvärnskanon eller pansarvärnssystem förvandlas den till en “technical”.
Technicals handlar om improviserade stridsfordon som sällan är bepansrade och som ger svagt skydd mot minor, artilleri eller flyganfall. Samtidigt har de andra fördelar och praktiska användningar. De är billiga, snabba och lätta att reparera samt kan röra sig över stora ytor där tyngre fordon ofta får problem.
Därför har technicals blivit ett återkommande inslag i modern krigföring. De har använts i krig och konflikter i bland annat Somalia, Tchad, Libyen, Afghanistan, Irak, Syrien, Jemen, Sudan, Mali och Ukraina. De har använts av rebellgrupper, miliser, statliga styrkor och även av specialförband. Användning av technicals i samband med krig handlar mycket om att rörlighet och eldkraft i olika situationer anses vara viktigare än skydd och pansar.
Äldre exempel och “tachankan” som technicals föregångare
Själva ordet technical är mer modern men idén om beväpnade fordon är förstås äldre. Att kombinera snabb rörlighet med eldkraft när det kommer till fordon är något som arméer och väpnade grupper har gjort genom tiderna. Hjuldrivna hästdragna stridsvagnar med soldater som kunde skjuta med pilar användes redan under antikens period.
En modernare föregångare var “tachankan” som var en hästdragen vagn med monterad kulspruta. Tachankan förknippas ofta med det första världskriget på östfronten och med det ryska inbördeskriget under 1920-talet, inte minst med striderna som ägde rum i samtida Ukraina. Som stridsfordon var tachankan funktion att genom snabbare rörlighet ordna eldkraft där det behövdes. På det sättet kunde tachankan dyka upp, öppna eld, byta position och försvinna innan fienden hann reagera.
Samtidigt under första världskriget började arméer som den brittiska också experimentera med lastbilar som bar kulsprutor, luftvärnskanoner och andra vapen. Det var inte technicals i dagens mening eftersom fordonen oftast ingick i reguljära militära förband. Grundtanken var dock mer eller mindre samma som med technicals idag genom att placera ett vapen på ett fordon.
Under andra världskriget utvecklades samma idéer vidare i ökenkriget i Nordafrika. Det skedde i samband med att till exempel brittiska SAS använde lätta fordon för spaning, räder och överfall långt bakom fiendens linjer. Deras jeepar och lastbilar var ofta tungt beväpnade och anpassade för långa avstånd, svår terräng och längre uppdrag i små grupper för räder och “hit and run” taktik.
Vad är en technical idag?
En technical brukar definieras som ett civilt eller icke-standardiserat fordon som har byggts om till en rörlig vapenplattform. Den vanligaste formen är en pickup med öppet flak där någon typ av vapen har monterats. Under de senaste decennierna har Toyota Hilux blivit den mest ikoniska modellen i sammanhanget. Andra vanliga eller typiska exempel är Toyota Land Cruiser, Ford Ranger, Mitsubishi L200 och Nissan Navara.
När det gäller beväpning kan technicals utrustas på många olika sätt. Vanligtvis handlar det om tunga kulsprutor i kalibrar som 12,7 mm och 14,5 mm. Ett annat återkommande vapensystem är den sovjetiska/ryska luftvärnskanonen ZU-23 med 23 mm kaliber. Andra vapen som har använts i flera krig är granatkastare, rekylfria kanoner, raketställ, pansarvärnsrobotar och olika improviserade raketlösningar.
Det viktiga är inte exakt vilket bilmärke eller vilket vapen det handlar om, utan vilken funktion fordonet fyller. En technical gör det möjligt att snabbt flytta vapen, soldater och ammunition. På det sättet kan technicals användas för olika uppgifter och funktioner som överfall, eskort, vägspärrar, räder, spaning eller försvar.
“Toyotakriget”
Det mest kända historiska exemplet på användning av technicals i större skala är det så kallade Toyota War eller Toyotakriget. Det var den sista fasen av kriget mellan Tchad och Libyen som ägde rum 1987. Namnet Toyotakriget kommer från att tchadiska styrkor använde framför allt Toyota Land Cruiser, men även andra Toyota-fordon, i stor omfattning mot Libyens militära styrkor.
Under styre av diktatorn Muammar Gaddafi hade libyska styrkor bland annat sovjetiska stridsvagnar, artilleri, helikoptrar och stridsflyg samt var överlag bättre utrustade än Tchads styrkor. Gaddafi gjorde anspråk på områden i norra Tchad, framför allt den så kallade Aouzouremsan. Därför blandade sig hans regim in i Tchads inre konflikter, bland annat genom att stödja rebellgrupper mot den tchadiska regeringen.
Tchad var samtidigt ett fattigt och splittrat land med svag statlig kontroll samt kunde inte möta Libyen på slagfältet med samma typ av mekaniserade förband. Utifrån sina begränsade resurser och med tanke på ökenterrängen valde den tchadiska militären att istället använda Toyotafordon i större skala. Valet av technicals handlade om att de var snabbare, lättare och enklare att reparera än tyngre fordon.
Tanken var även att Toyotorna kunde röra sig över långa avstånd utan samma tunga logistiska system som stridsvagnar och pansarfordon krävde. På det sättet fick tchadiska styrkor möjligheter att utnyttja öknen på ett sätt som de libyska förbanden hade svårt att hantera vid rörligare strid över större områden. Med franskt stöd i form av logistik, underrättelser och flygunderstöd kunde tchadierna röra sig snabbt genom terrängen, slå mot svaga punkter, genomföra räder mot baser och dra sig undan innan libyerna hann omgruppera.
För libyska styrkor och främst deras pansarbesättningar blev det särskilt farligt med technicals utrustade med pansarvärnsvapen från Frankrike. I flera skildringar av Toyota War framhålls hur de libyska stridsvagnarna och andra pansarfordon fick svårt att hantera de snabba Toyotorna. Det berodde inte bara på själva fordonens hastighet, utan också på att tchadierna ofta anföll från flera håll, överraskade och omringade.
Att de libyska styrkorna var tyngre utrustade i öknen blev också en svaghet. Stridsvagnar, artilleri och tyngre fordon krävde bränsle, underhåll, baser och försörjningslinjer. Tchadiska styrkor kunde däremot röra sig snabbare och enklare, inklusive när det gällde underhåll och förnödenheter. Toyota War visade dock inte att en technical var bättre än en stridsvagn. Lärdomen var istället att ett civilt fordon kunde vara mycket farligt om det användes på rätt sätt, i rätt terräng och med rätt vapen.
Somalia och Black Hawk Down
Ett annat känt exempel på användningen av technicals är inbördeskriget i Somalia under 1990-talet, som för många blev känt genom boken och filmen Black Hawk Down. Efter statens kollaps i början av 1990-talet blev beväpnade pickuper centrala för klaner, miliser och krigsherrar. Den som hade många technicals kunde kontrollera vägspärrar, hamnar, marknader, stadsdelar och konvojer.
I ett samhälle där staten hade brutit samman blev pickupen med kulspruta ett synligt mått på politisk och ekonomisk makt. Det är också i Somalia som ordet technical ofta sägs ha fått sin moderna betydelse. En vanlig förklaring är att internationella organisationer betalade lokala beväpnade grupper för skydd och bokförde kostnaden som ”technical assistance”.
För många blev technicals kända genom slaget i Mogadishu 1993, där amerikanska styrkor stred mot ett urbant milissystem med RPG-skyttar, vägspärrar, små beväpnade grupper och beväpnade pickuper. USA hade bättre utbildning, bättre vapen och luftunderstöd. De somaliska miliserna kunde samtidigt utnyttja staden, folkmassorna och sin lokalkännedom. på det sättet kunde technicals snabbt transportera milismän, bära tunga vapen och skapa eldkraft på kort tid.
Till skillnad från öknen i norra Tchad visade striderna i Somalia framför allt hur farliga technicals kunde bli i en urban miljö och vid strid i bebyggelse. Det gjorde även att amerikanska specialförband började analysera hur technicals kunde användas i samband med nya krig och konflikter.
När technicals blev mer kända på Facebook
Ironiskt nog, med tanke på Libyens nederlag i Toyota War, blev technicals ett av de mest synliga inslagen under inbördeskriget i Libyen 2011. Den arabiska våren, med krav på politiska reformer, demokrati och rättvisa, hade då svept över Mellanöstern och Nordafrika. När upproret mot Gaddafis regim utvecklades till öppet krig blev beväpnade pickuper snabbt ett av konfliktens tydligaste kännetecken.
Bilder och filmer från Libyen spreds snabbt via Facebook och andra sociala medier, som fick en växande betydelse för hur krig och uppror följdes globalt. Där kunde många se civila fordon utrustade med tunga kulsprutor, luftvärnskanoner, raketställ och hemmabyggda vapensystem. Technicals blev särskilt användbara i ett land med stora öppna ytor, långa vägar och stora avstånd mellan städer, militära baser och frontavsnitt.
Rebellgrupperna saknade ofta tung utrustning, utbildning och en enhetlig militär organisation. Däremot kunde de få tag på jeepar, pickuper, vapen samt tillgång till lokala mekaniker och verkstäder. I ett sådant krig blev technical både ett praktiskt stridsfordon men även som en symbol för upproret. Eftersom de kunde synas på bilder och filmer som spreds via Facebook även med syfte att visa att rebellerna hade personal, vapen och kontroll över delarna av landet.
I Libyen kunde en pickup användas för att transportera personal och ammunition samt fungera som en rörlig vapenplattform. När en luftvärnskanon, raketkapsel eller tung kulspruta monterades på flaket kunde ett vanligt civilt fordon snabbt bli en del av rebellernas eldkraft. Till skillnad från Somalia, där technicals främst visade sin betydelse i urbana miljöer och vid kontroll av vägspärrar, visade Libyen hur användbara de kunde vara i ett öppet och rörligt krig över stora avstånd.
Med technicals fick rebellstyrkorna en rörlighet som annars hade varit svår att skapa utan reguljära pansarfordon eller en mer utvecklad militär organisation. Samtidigt visade Libyen också technicals begränsningar. En pickup med raketer eller luftvärnskanon kunde se imponerande ut på bild men det betydde inte att den var lika träffsäker, skyddad eller effektiv som ett konventionellt artilleri- eller luftvärnssystem.
Lärdomen från Libyen blev därför att technicals kan ge svaga och improviserade styrkor snabb rörlighet och eldkraft, men att de inte ersätter en fungerande armé. De fungerar bäst när de används flexibelt, snabbt och i miljöer där frontlinjerna är oklara och motståndaren har svårt att kontrollera hela slagfältet.
Kommentarer