Djur i krig. Del 2: 1900:talets djur
- Krigshistoriepodden
- 20 maj
- 6 min läsning
Första världskriget som djurens stora krig
Första världskriget kan också kallas djurens stora krig. Miljontals hästar, mulor, oxar, hundar och duvor deltog och dog. Kriget inleddes med stora förhoppningar på kavalleriets förmåga att bryta igenom fronten men kulsprutorna gjorde snabbt slut på drömmarna om den avgörande kavallerichocken.
På västfronten decimerades kavalleriet i frontala attacker mot kulsprutor och hästarna dog i massor. I takt med att skyttegravarna stelnade blev hästarna viktigare för transporter än för själva striden. På östfronten var striderna mer rörliga, vilket gjorde hästarna något mer användbara tills motorfordon började ta över framåt slutet av 1920-talet.
Antalet döda hästar, mulor och liknande dragdjur under kriget räknas i många miljoner. Många soldater knöt starka band till sina djur. Brev hem från fronten vittnar hur hästar och hundar beskrevs som kamrater snarare än som utrustning.
Hundarna användes under kriget i mycket större skala jämfört med tidigare krig. I belgiska armén drog hundar kulsprutor på små vagnar. I alpina områden bar hundar packning åt italienska bergssoldater. Ordonnanshundar sprang mellan skyttegravarna med meddelanden medan sjukvårdshundar sökte upp sårade i ingenmansland. Hundar användes också som “gasvarnare” eftersom de kände lukten långt innan människorna märkte något.
En av de mest kända krigshundarna var Sergeant Stubby, en gatuhund som smugglades med av amerikanska soldater. Stubby varnade för gasattacker, hittade sårade och blev en symbol för tapperhet. Han överlevde kriget och belönades med medaljer och parader.
Likt hundarna blev även brevduvorna också använda i större skala än tidigare. När telefonlinjer var sönderskjutna och radio inte gick att använda, kunde en duva skickas från fronten tillbaka till staberna. Den mest berömda duvan var Cher Ami, som bar ett avgörande meddelande från en omringad amerikansk bataljon i Frankrike 1918. Historien är filmatiserad i filmen “The Lost Battalion" där Cher Ami trots sin skottskada genomförde sitt uppdrag och räddade många soldater.
Första världskriget innebar också att djur “humaniserades” i militariserad kultur. Hundar, hästar och duvor tilldelades medaljer för tapperhet. Deras historier användes i propaganda och för att stärka moralen både vid fronten och på hemmaplan.
Andra världskriget. Djur i en mekaniserad era
Andra världskriget var mycket mer mekaniserat än det första. Stridsvagnar, lastbilar och flygplan dominerade mycket mer än tidigare. Men djuren försvann inte utan fick bara nya och fortfarande viktiga roller.
Till exempel, tyskarnas armé var fortfarande starkt beroende av hästar. Hundratusentals hästar drog artilleri, ammunition och förnödenheter under invasionen av Sovjetunionen. I det enorma ryska landskapet frös, svalt och stupade djuren sida vid sida med soldaterna.
I Nordafrika bar kameler vatten och ammunition. I Burma drog elefanter artilleri genom djungeln, lyfte timmer, röjde vägar och hjälpte till att bygga broar. I Italiens berg och på Balkan fortsatte mulor att dra kanoner uppför stigar där lastbilar inte kunde köra.
Duvor användes mer för hemliga uppdrag än i direkt frontnära tjänst. Till exempel, brittisk underrättelsetjänst släppte duvor med små fallskärmar över det ockuperade Europa. Motståndsmän skickade tillbaka duvorna med bland annat rapporter om tyskarnas positioner och verksamhet.
Hundar fortsatte att spela många roller som minhundar, ordonnanshundar, räddningshundar och spårhundar. Den tyska ockupationsmakten använde hundar för bevakning vid läger och garnisoner. I Sovjetunionen testades hundar som självmordsvapen mot stridsvagnar genom att låta dem bära sprängladdningar, men metoden fungerade dåligt och orsakade ofta kaos.
Ett av de starkaste hundexemplen är Smoky, en liten Yorkshireterrier som hittades i en rävlya i Nya Guinea 1944. Hon följde amerikanska soldater i Stilla havet, deltog i flyguppdrag, överlevde bombanfall och blev en älskad maskot. Vid ett tillfälle kröp hon igenom ett långt, trångt rör under en landningsbana med en kabel dragen efter sig. Det arbetet sparade soldaterna från flera dagars farligt grävande under fientlig eld och räddade många liv. Efter kriget blev Smoky medaljerad veteran och känd som en av de första terapihundarna när hon besökte sjukhus och uppträdde för veteraner.
Kalla krigets teknologiska utveckling och nya djuruppdrag
Efter 1945 blev krigen ännu mer tekniska där bland andra kärnvapen, radar och datorer tog större plats. Men djuren försvann fortfarande inte ur militärens värld. Istället blev djuren använda för nya uppdrag och även i ofta hemliga program.
Även för maritima uppdrag kom både USA och Sovjetunionen att träna havsdjur. Delfiner, med sin intelligens och ekolokalisering, dresserades att hitta minor, torpeder och främmande dykare. Amerikanska flottan tränade både delfiner och sjölejon vid baser som San Diego. Djuren kunde markera misstänkta objekt eller fästa flytmarkörer på dykare. I Svarta havet tränade Sovjet sina egna militära delfiner för att tillsammans med attackdykare skydda flottbaser och leta upp utrustning på havsbotten.
Andra försök var mer udda och “konstiga”. Redan under det andra världskriget testades idén att använda fladdermöss med små brandbomber över japanska städer. Experimenten fortsatte senare också men visade att idén var svårkontrollerad och farlig även för den egna sidan. Det stannade vid prototyper och tester. Man provade också att låta råttor bära kameror eller sensorer i tunnlar, men även det visade sig vara begränsat.
Hundar fortsatte att vara viktiga i konflikter där tekniken inte räckte hela vägen. Under till exempel Koreakriget användes många hundar som minhundar, vakter och patrullhundar. Under Vietnamkriget tränade USA specialenheter med hundar för djungelpatrull. Hundarnas luktsinne kunde avslöja bakhåll, minor och gömda fiender långt innan soldaterna själva märkte något. Trots att hundarna räddade många liv, togs de flesta inte hem efter kriget. Dom klassades som “materiel” och lämnades kvar eller avlivades, vilket senare väckte stark politisk debatt och kritik som ledde till ändrade regler.
Hästen fick däremot en mer ceremoniell roll. Under kalla kriget fanns visserligen enstaka situationer där hästar användes som transportmedel i svår terräng, men oftast såg man dem i parader och vid beridna högvakter framför palats och monument. Hästen blev istället symbol för tradition och historia.
Under kalla krigets period började även dom första juridiska, filosofiska och etiska diskussioner om djurens ställning i krig att äga rum i större skala. Internationell humanitär rätt såg länge djur som egendom, inte som kännande varelser eller individer. Djur skyddades bara indirekt, något som jurister och filosofer började beskriva detta som en blind fläck. Samtidigt växte djurrättsrörelser och forskningen kring djurens känsloliv. Med tiden har det lett till krav på starkare skydd för djur i konflikter, även om rättsutvecklingen går långsamt.
Dagens konflikter och fokus på djurens rättigheter
Dagens krig visar att djurens roll aldrig har upphört. Den har bara förändrats. Djur bär inte längre kanoner eller pansar, men de bär fortfarande vår säkerhet och ansvar.
I moderna konflikter drabbas djur också som en del av den civila miljön. Krig förstör skogar, vatten, jordbruk och boskap. Organisationer som IFAW och Four Paws har visat hur varje stor konflikt skapar en parallell katastrof för djurvärlden.
Till exempel, när Ryssland invaderade Ukraina 2022 flydde inte bara människor utan också deras husdjur. Vid gränsövergångarna stod volontärer och veterinärer redo med koppel, transportburar, foder och sprutor. Tusentals hundar och katter registrerades, vaccinerades och chipmärktes på kort tid. Bilder på katter i ryggsäckar och hundar insvepta i filtar på tågstationer spreds över världen. Dom visade att för många familjer är djuret inte ett “ting”, utan fullvärdiga familjemedlemmar.
I krigszoner som Syrien och Ukraina ser vi fortfarande räddningshundar söka efter överlevande i rasmassor efter bombningar. I områden där vägarna är förstörda använder hjälporganisationer hästar, mulor och kameler för att frakta mat och mediciner. I flera länder i Afrika tränas stora råttor för att nosa upp landminor. Råttorna är lätta, billiga att hålla och kan snabbt söka av stora ytor utan att själva utlösa minor.
Samtidigt växer insikten om att djur också har ett egenvärde i krig. Internationella studier visar att en stor andel av världens konflikter pågår i områden med rik biologisk mångfald. Det betyder att krig ofta utkämpas i naturmiljöer där hotade arter lever. Jakten på elfenben, kött och naturresurser kan finansiera väpnade grupper. När rebeller och miliser som i Kongo tar över nationalparker driver dom bort eller dödar vilda djur.
Det pågår också försök att ge djur bättre skydd i lagstiftningen. Nätverk av soldater, veterinärer, jurister och aktivister som i USA föreslår nya regler för hur djur i konflikter ska behandlas. En del vill se särskilda skyddsregler för tjänstedjur, andra betonar vikten av att inkludera djur i diskussioner om återuppbyggnad och försoning.
I flera länder används djur i terapisyfte för människor som drabbats av krig. Barn som upplevt bomber och flykt kan få hjälp genom kontakt med hundar eller hästar. Familjer som återförenas med sina husdjur får en konkret känsla av att något av det gamla livet går att rädda.
Våra pälskningar i vått och i torrt
Genom historien har djur i krig varit både verktyg och vänner. Dom har burit, dragit, kämpat och dött för människans syften, men också gett soldater tröst, mod och en känsla av normalitet.
Från Hannibals elefanter till frontens maskothundar löper en röd tråd av samarbete och beroende. Att minnas djuren i krigen är att förstå krig på mer komplext sätt. För det handlar inte bara om mänskliga förluster, utan också om ekologiska och moraliska konsekvenser.
Djuren påminner oss om att vår mänsklighet inte mäts i hur vi vinner krig, utan i hur vi behandlar våra följeslagare när kriget rasar som värst. Hästen gav rörelse, hunden gav lojalitet och duvan gav kommunikation. Människans krig har aldrig varit helt mänskliga företag eftersom dom har alltid varit gemensamma prövningar för djuren och naturen också.
Kommentarer