Kronprins Gustav Adolfs Husqvarna bössa

av Johan Ljungné

En bössa med egen historia tycker jag alltid blir lite speciell, om den är därtill lite extra blir den givetvis än mer intressant. Kungligheter i Sverige och runt om i världen har alltid haft förmånen att kunna jaga med bössor av kategorin lite mer påkostade. Den bössa som vi nu ska lära känna lite mer är just en sådan. Den är tillverkad av Husqvarna och fick jaga tillsammans med prins Gustaf Adolf sista åren på 1800-talet.

Prinsens bössa har ett stort och tydligt korn i mässing. Bildkälla: Autionet

Prins Gustaf Adolf föddes 11 november 1882, son till dåvarande kronprins Gustaf (sedermera konung Gustaf V) och hans hustru Victoria av Baden. 1907 blev han kronprins och 1950 tillträdde han som kung Gustaf VI Adolf. Perioden i slutet av 1800-talet var väsensskilt från vår nutid. Sverige var under stark men inledande förvandling från lantbruksnation till en stark industrination. Fred och harmoni rådde mellan de Europeiska staterna. Många länder var fullt fokuserade på kolonier på andra kontinenter och imperiebyggande. Monarkierna blomstrade i Sverige och i våra grannländer. Sverige stod vid tiden nära såväl Tyskland som Storbritannien. När det kommer till jakt och jaktvapen var den tyska traditionen den som mest påverkade oss i Sverige mest.

Det enkelpipiga hagelgevär som låg på borden när jag första gången fick se det såg vid första anblicken ut som en kanske inte alldaglig men väl en ordinär rullblocksbössa i finare utförande. Inte förrän jag vässade blicken och tittade mer nogsamt såg jag vapnets verkligt fina tillverkning och utsmyckning. Glädjande nog har vapnet kommit till användning under många år. Baksidan på detta är att tidens tand har satt tydliga spår på dess yttre. Emellertid har inte ens oändligt många år av hårt brukande och kanske ett visst mått av eftersatt vapenvård kunnat fördunkla glansen i det kungliga monogram som pryder vapnets varbygel. På varbygeln finns Prins Gustaf Adolfs vapensköld, dvs hans stiliserade namnchiffer G och A under en prinskrona. Utan denna proveniens hade det varit mycket svårt att knyta bössan till prinsen. Till detta ska läggas den auktionsuppgift från Mauritz Widforss där vapnet försåldes i februari 2023:

Enligt uppgift skänktes geväret till blivande kung Gustaf VI Adolf på hans tolvårsdag av Husqvarna Vapenfabrik, därefter gåva till förutvarande trädgårdsmästaren på Sofiero och därefter i arv inom dennes familj.

Sammantaget gör det att bössan kan knytas till prinsen även om annan proveniens saknas. Frågan jag ställde mig var varför fick prinsen just den här bössan och just på tolvårsdagen? Idag hade många nog uppfattat det som lite märkligt ge en tolvåring en fullt fungerande jaktbössa.

Husqvarna nr 14 och studsare nr 33 har samma lådkonstruktion. Denna finna bössa, hva m33 tillvnr 38653 8x58R Sauer, har en snarlik gravyr som som prinsens bössa. Det tyder på att det fanns en färdigt grundgravyr som tillval. Mycket är lika men flera detaljer skiljer sig. Så här borde prinsbössans skick ha varit om den inte hade hamnat vanvårdens dike.

Svaret ligger nog inte långt bort. Den ena rimliga svaret är att det var en annan tid, där barn blev äldre eller små vuxna fortare. Ganska länge uppfattades barn som så gott som vuxna vid fyllda tretton eller fjorton år, då var normalt såväl skolgång som konfirmation avklarade. Som medlem av kungahuset kanske den ålder uppnåddes något tidigare. Det andra svaret är att prins Gustaf Adolf växte upp i en mycket jagande familj och med många jagande förebilder i sin närhet. Kungar och jakt uppfattar många som en naturlig kombination och så har det allt som oftast varit. Om vi fokuserar på de senaste århundradena och den Bernadottska ätten tog det ett par generationen efter Karl XIV Johan innan den svenska jakten riktigt blev ett intresse för de svenska kungarna. Först hans sonsöner Karl XV och Oscar II tog plats i de svenska jaktskogarna med ett gediget intresse för jakten. Den senare överförde detta intresse för jakt till sin son Gustaf V som i sin tur fördjupade det nära nog så långt det var praktiskt möjligt. Än i dag pryds biljardrummet på Stockholms slott av Gustaf V's jakttroféer. Den sista älgtrofén är registrerad 1947 och den första 1892. Jakthistorierna om och med Gustaf V är många. Med denna bakgrund förefaller det mer än naturligt att Prins Gustaf Adolf fick en fin jaktbössa i present på sin tolvårsdag. 

Gustav V med gevär i handen vid nedlagd älg i Böda på Öland. HKH Gustaf V var en hängiven jägare och ville sannolikt överföra detta sitt intresse till sina söner.

Varför blev det just en Husqvarna bössa som prinsen fick i present. Det enkla svaret är Husqvarna Vapenfabrik vid tiden var etablerad som tillverkare av såväl fina hagelvapen som studsare. I egenskap av konungarikets stora jaktvapentillverkare var det naturligt att skänka en gåva till kungahuset och prinsen i egenskap av hovleverantör. Det skänker även flärd till märket. Redan Oscar II hade jagat med Husqvarna-vapen och Gustaf V hade under sin levnad flera stycken. Dessutom är värt att nämna att kretsen kring kungahuset såväl jagade som hade ett engagemang i Husqvarna fabriken, inte minst genom överhovjägmästaren Victor Ankarcrona (1823-1912). Ankarkrona gick in i örlogsflottan på 1840-talet och tog avsked som premiärlöjtnat 1855. Under denna period lärde han känna och blev mycket god vän med dåvarande kronprins Oscar. Victor Ankarcronas far Theodor var huvudägare av Husqvarna vid mitten av 1800-talet. Så väl Victor som hans två bröder blev därför engagerade i ledningen av fabriken. Victor Ankarcrona var själv styresman för Husqvarnas gevärsfaktori åren 1850-1857 och senare verkställande direktör åren 1867-1876. När kung Oscar II besteg tronen 1872 utsåg han Victor Ankarcrona till sin kabinettskammarherre. Victor Ankarcrona blev kungens överhovjägmästare 1883 och slutligen ståthållare på Stockholms slott. Ända fram till kungens död 1905 var han kungens förtrogne vän. Victor Ankarcrona och hans familj behöll genom åren kontakten med Husqvarna Vapenfabrik. Mer tydlig koppling mellan kungahuset och Husqvarna går nog inte att hitta.

Prins Gustaf Adolfs namnchiffer i guld på varbygeln gör det mycket lätta knyta vapnet till prinsen. Detta arbetet är dessutom mycket välgjort.

Jaktintresset hos den unge prinsen kanske inte var medfött men jag vill påstå att alla förutsättningar fanns på plats. Prinsens far hade två stora intressen, jakt och tennis. Hans bror prins Wilhelm, sedermera hertig av Södermanland jagade flitigt under hela sin levnand. I prinsens närhet fanns även jaktprofiler som Erik von Eckermann. Han var en av kungens jägmästare och var ledamot av  H.M. Konungens Jagtklubb sedan 1881. von Eckermann måste räknas till en av dåtidens jaktkändisar. Han gjorde mycket jaktliga insatser för Svenska Jägareförbundet. Inom det jaktliga området var han också flitig skribent inte minst rörande viltvård. Erik von Eckermann tilldelades Jägareförbundets belöningsmedalj 1900 och var också med i styrelsen för Sveriges första jaktskola vid Claestorp 1903. Han hade också ett stort intresse för jakthundar och var engagerad i rasklubbarna för tax respektive stövare. Han deltog bl.a. i Sveriges första hundutställning 1886 och var med att arrangera det första jaktprovet för stövare påföljande år. Vid tyske kejsarens besök under kungens älgjakt vid Halleberg år 1893 förlänades von Eckermann med riddartecknet av preussiska Röda-Örns orden. Detta var troligen möjligheten för honom att genomföra jaktvetenskapliga studier i Bayern 1895. Tyske Kjesaren jagade även tillsammans med von Eckermann vid andra tillfällen. Erik von Eckermann blev hovjägmästare hos Oskar II 1894 och styrelsesuppleant i H.M.Konungens jaktklubb från 1905. Karriären kröntes med att han blev ledamot i styrelsen år 1911 och slutligen Förste Hovjägmästare hos Gustav V år 1916. von Eckermann hade förtroendet att anordna älgjakter för såväl Oskar II som Gustaf V. Engagemanget i Svenska Jägareförbundet behöll han ända fram till sin bortgång 1920. Eckermann brydde sig också mycket viltförvaltning under hela sin levnad. Erik von Eckerman hade rykte om sig att vara en mycket god skytt såväl med studsare som med hagelgevär. Prins Wilhelm omnämner von Eckermann som landets skickligaste kulskytt. I samtida beskrivningar framgår det tydligt att han också var en mycket god hagelskytt:

”…den skog skulle vara bra tät, där han ej lyckas att med blixtsnabbt skott hämta ned den mellan buskarne klatschande morkullan eller orrtuppen…”.

Inom kungens jaktklubb fanns även andra som sannolikt fick uppgiften att lära upp den unge prinsen inom det jaktliga området. Det måste inledningsvis ha utvecklats ett intresse för jakt. Prins Gustaf Adolf invaldes som hedersledamot i jaktklubben samma år som han blev kronprins 1907. Möjligen berodde detta på kronprinsvärdigheten, även hans bror prins Wilhelm valdes in samma år. Det kan nämnas som kuriosa att bland övriga hedersmedlemmar fanns en annan mycket känd jakt profil nämligen tyske kejsaren Wilhelm II som valdes in redan 1893. Jag kan inte komma någon annan slutsats än att alla förutsättnings fanns på plats för att den unge prinsen inte bara skulle bli jaktintresserad men också mer än normalintresserad av jakt.

Gustaf V i jaktdräkt 1911. hovfotograf Samuel Lindskog

Tyvärr utvecklade inte prinsen ett brinnande jaktintresse på samma intensiva sätt som sin far. Emellertid förvaltades jakttraditionen vidare av Gustaf V sonson Gustaf Adolf, vår nuvarande kungs far. Ödet ville inte att han skulle bli kung utan han omkom olyckligt i en flygolycka 1947. Kung Gustaf VI Adolf är han mest ihågkommen som en passionerad arkeolog och ett starkt intresse för fiske. Det föll sig till och med så att kungajakterna under Gustaf VI Adolfs tid som kung genomfördes utan kungens närvaro. Dessa jakter kom efter hand att tas över av vår nuvarande kung. Därigenom har den kungliga jakttraditionen förts och förs vidare genom Carl XVI Gustaf.

Remingtonmekanismen eller Rolling block som den också kallas grundas på ett patent från 27 januari 1863. Konstruktionen uppfanns av en Joseph Rider, men köptes av Remington redan år 1864. Mekanismen skulle nog egentligen kallas för Rider-mekanism. Den var en av många som konstruerades mitt under Amerikanska inbördeskriget. Den stora fördelen med mekanismen är dess enkelhet så väl i konstruktion som hantering. Den påfallande nackdelen är att det är en enkelskottsmekanism. Därmed var dess militära värde begränsat redan på 1860-talet Trots detta bedrog snålheten visheten och konstruktionen infördes i Sverige som gevär modell 1867. Man visste redan 1867 att utvecklingen gick mot magasinsgevär samt mot klenare och mer långskjutande kalibrar. Trots detta antogs samma kaliber 12.17 mm som det sista mynningsladdade infanterigeväret m/1860. Anledningen var att det fanns 30000 pipor i förråd som kunde användas till de nya mekanismerna. Redan 1889 antogs en ny 8 mm patron, 8x58RD, men det är en annan historia. Med gevär 1867 lades militär tillverkning vid Husqvarnafabriken. Tämligen omgående började fabriken ta fram civila modeller grundade på samma konstruktion. Dessa fanns såväl som hagelbössor så kallade enkelbössor som studsare i ett stort antal kalibrar och utföranden. Modellerna tillverkades från 1867 ända fram till 1949. Efter 1912 tillverkades endast hagelvapen. Grundkonstruktionen var gjord för svartkrutspatroner och lämpade sig inte full ut för 1900-talets modern patroner. Därför infördes 1930-talet starkare bultar och slutstycken utförda i nickelstål för bättre hållfast när patroner för röksvagt krut hade blivit allmänt förekommande. 

Sprängskissen visar Rolling Block-gevärets enkla kinstruktion.

Husqvarna vapenfabrik grundades redan 1689 då faktoriet uppfördes vid fallen i Husqvarnaån. Militära vapen utgjorde mot slutet av 1800-talet merparten av produktionen. Wilhelm Tamm var verkställande direktör mellan 1877-1911. Han insåg att Husqvarna behövde ha mer än militära beställningar för att hålla uppe produktionen när beställningar från armén och flottan uteblev. Lösningen blev att satsa civila jaktvapen. Affärsidén var lyckad. Fabriken tillverkade 5-10.000 jaktvapen per år under 1900-talets början. Många vapen gick också på export. Husqvarna försåg så gott som alla svenska jägare med vapen. De tänkta målgrupperna var allt från kungligheter till torpare. Produktionen av jaktvapen utgjordes av såväl studsare som hagelvapen. Hammerless-vapen kom in i modellutbuden i början av 1900-talet.

Alla Husqvarna Rolling block-gevär återfinns i en egen nummerserie. Tyvärr förstördes husqvarna-arkivet i en brand 1903. Därför finns inga uppgifter bevarade innan detta år. Det går därför inte att verifiera när prins Gustaf Adolfs bössa med serienummer 27937 är tillverkad. Om vi antar att den tillverkades strax innan hans 12 års dag ( 11 november 1894) borde den som tidigast vara tillverkad 1894 eller möjligen åren innan 1893 eller 1893 beroende på hur lång tid det tog att färdigställa gravyren. Om vi antar att detta var en prioriterad beställning skulle jag säga att bössan sannolikt färdigställdes 1894. I Husqvarna museum finns ett antal enkelbössor med Remington-mekanism. De äldsta har nummer från åren 1902 och 1903.

Pipan är märkt ”HUSQVARNA VAPENFABRIK”. Det är den enda märkningen som knyter vapnet till Husqvarna. Bildkälla: Auctionet

I André-museumet i Gränna finns två stycken Husqvarna enkelbössor som Salomon August André medförde under sin misslyckade expedition mot nordpolen år 1897. Dessa återfanns 1930. De två Rolling Block-gevären i kaliber 20 har tillverkningsnummer 30364 och 30365. André-expeditionen medförde också ett tredje vapen som även detta återfanns. Det är ett Husqvarna kombivapen kaliber 20 och .450 BPE modell 47. Dess serienummer är 22900 vilket placerar det innan 1897. Det mest troliga är att alla dessa vapen härrör från 1896 eller 1895. André gjorde ett första misslyckad försök att komma iväg mot nordpolen redan 1896, därför bör de tre gevären funnits med redan då. I mitten av 1890-talet levererade Husqvarna ungefär 4000 vapen år av alla modeller. Om vi antar att André-bössorna levererades runt årskiftet 95-96 är det rimligt att anta att serienummer 27937 (prinsens bössa) är tillverkad 1894. Därmed styrks den muntliga proveniensen att prinsen fick bössan på sin tilvårsdag.

En Rolling Block-mekanism har relativt få delar och är funktionssäkra

Rolling block-konstruktionen har bara två rörliga delar. Dessa är slutstycket som samtidigt är laddluckan. Den andra rörliga delen är hanen. Slutstycket och hanen roterar runt två ledbultar som är genomgående i lådan. Låsningen sker i avfyringsrörelsen när hanens bröst rör sig in under slutstyckets låsyta. Låsytan på båda har formen av en cirkelsektor. Kraften vid skottlossning kommer att överföras till lådan genom ledbultarna. Konstruktionen saknar säkring men hanen har en funktionen halvspänn. Därmed kan vapnet bäras säkert med en patron i patronläget men hanen måste spännas innan skott. Hanen kan inte nå slagstiftet förrän avtryckaren är intryckt. 1904 infördes ytterligare en säkerhetsdetalj som kallades stopphane. Dessa fick en tangent i hanen som måste tryckas in för att hanen ska kunna manövreras. Totalt hade Husqvarna sex olika modeller av enkelbössor. Modellerna fanns i flera olika stockningar. Dessutom var kalibervalen även ovanligt generösa. Bössorna fanns tillgängliga i hagelkalibrarna 12, 16, 14, 20, 24 och 28. Piporna gjordes såväl slätborrade som rakräfflade. Modellerna hade normalstora mekanismer utom modell 14 som hade en nedbantat mekanism. Modell 14 salufördes som en pojkbössa och var därför förminskad i längd och vikt. Piplängden för modellen var 77 cm mot 100 cm för de större modellerna. Modell 14 fanns endast tillgänglig i kaliber 28. En av studsarna nr 33, en lätt fågelstudsare, har samma förminskade mekanism som modell 14. Nr 14 såldes normalt utan utsmyckning och gravyr. Priset var i slutet av 1800-talet 37 kronor, vilket var ungefär en tredjedel till en fjärdedel av priset för en dubbelbössa. Modellen tillverkades mellan åren 1884 tilll 1913. Prins Gustaf Adolfs bössa är av allt att döma en förfinad modell 14 även om vissa detaljer avviker.

Bakappan är synnerligen välgjord. Materialet är horn. Kronhjorten i medaljongen är mycket snygg. Frågan är om man tänkte sig att kunna jaga hjort med bössan? Det hade varit fullt möjligt. Bildkälla: Auctionet

Mekanismen på prinsbössan följer helt och hållet utseendet på modell 14. Det är verkligen en trevlig liten bössa. Jag förstår varför mekanismen valdes till fågelstudsaren. Lådan är liten och slimmad. Den finns inga störande hörn eller kanter. Överallt är lådan snyggt rundad och ligger därmed skönt i händerna. I såväl framkant som bakkant har lådan en radiell urfräsning som utgör anslutning till framstocken respektive stocken. Pipmuttern har samma oktagonala form som kammarstycket och första tredjedelen av pipan. Lådan har två genomgående ledbultar samt tre mindre skruvar. De två undre är genomgående och fäster underbeslaget med avtryckarmekanismen till lådan. Den övre är stoppskruv till utdragaren och samtidigt låsskruv till pipan. Det är egentligen endast hanens form som något avviker från en annan modell 14 som jag har kunnat jämföra med. Den är lite mer utdragen och ger bättre grepp. Den påminner lite om äldre tiders hanar i formen.

Den stora skillnaden mot grundmodellen är att prinsbössan har mycket trevlig gravyr. Bössan bär en klassisk sparsmakad scrollgravyr med öppna ograverade ytor. Den är koncentrerad kring ledbultarna men finns även på lådtangen och underbeslaget. Lådans alla kanter bär en snygg graverad fläta. Skruv- och bultskallarna är även dessa prydligt graverade. Originalfinishen har varit en flamhärdad yta men numera återstår endast smärre spår av detta. I stället är lådan mörkt rostpatinerad. Därför framträder inte gravyren lika tydligt som när vapnet var nytt. Däremot har lådan aldrig utsatts för någon renovering. Därför är gravyren fortfarande skarp och syns tydligt vid en närmare betraktelse. Det finns ingen tydlig förteckning av de verksamma gravörerna vid Husqvarna vid tiden för bössans färdigställande. Det fanns en tysk mästergravör vid Triebel som skulle kunna ha varit den som utfört gravyren. Jag har sett en annan bössa som bär samma handlag men också en ytterligare som känns gjord av en annan hand. Hursomhelst är gravyren mycket välgjord. Det riktiga mästerverket är prinsens namnchiffer på varbygelns undersida. Den är otroligt detaljerad och fulländad i minsta detalj. Utan denna hade det varit svårt att knyta bössan till kungen. Pipan saknar gravyr och bär endast inskriptionen ”Huskvarna Vapenfabrik”. 

Prinsbössan är än idag en härlig jaktbössa, tyvärr går det inte längre att njuta av svartkrutspatronerna till jakten. Jag är helt övertygad om att den fortfarande skulle plocka ner morkullor och annat småvilt.

Dessa enkelbössor, trots att de är hagelgevär, har såväl korn som sikte. Siktet har en öppen lyrform. Dess fot har getts ett bladornament. Kornet är halv ovalt långsmalt mässingskorn. Stockningen är för tiden klassisk. Framstocken är fästad till pipan med en regelhäft och är gjord i valnöt. Tyvärr har stocken någon gång bytts ut mot en relativt dåligt gjord ersättningsstock. Den efterliknar sannolikt originalet men är oskickligt utförd. Jag skulle gissa att originalet var gjort i valnöt och försett nätskärning i greppet. Rembygeln är sannolikt original. Det mest troliga är att den ursprungliga stocken på något sätt har gått sönder och ersatts. Som väl är flyttades bakkappan över till den nya stocken. Bakkappan är en av de finaste jag har sett på vapen från den här tiden. Det härliga är att den inte har passats in i den nya stocken. Det betyder att kanske finns originalstocken kvar någonstans, kanske för att den inte gick sönder utan för för kort för den nye ägaren. Bakkappan är gjord i horn med ett fint och greppande fjällmönster. Skruvarna är snyggt graverade. Hälen är infälld i trät. Det läckraste med den är trots allt en infälld medaljong med kapital kronhjort. Detta kanske även antyder att man inte bara såg bössans användningsområde till uteslutande småvilt utan även klövvilt. En rundkula i i kaliber väger 15-16g och bör kunna fälla rådjur och hjort om inte avståndet är långt. 

Helt uppenbart är prinsbössan gjord för en annan tid och annan jakt än den vi bedriver idag. Det hade varit trevligt att få in yngre i jakten tidigare än idag om kanske inte med vapen vid tolv  års ålder. Jag tycker också att det var viktigt att inte bara beskriva bössan utan också sätta in vapnet i sitt sammanhang. De kungliga jakterna har påverkat all jakt i Sverige. Inte minst var det de kungliga jaktmarkerna som bevarade älgen mot utrotning. Därtill har alltid kungligheter och personer nära dem alltid haft lite mer påkostade vapen varför det är extra trevligt att se lite närmare på dessa. Inte minst är det berikande att se att vi hade en mycket fin vapentillverkning i Sverige. Det finns även mycket härliga berättelser nedtecknat från kungajakterna. 

kaliber 28 2 1/2” (0.55”/13.97 mm)

Längd 112 cm

Stocklängd: 32.5 cm

Piplängd 76 cm

Vikt: 2.0 kg