top of page
  • Skribentens bildPer Wallin

Helikopterns roll i kriget

Uppdaterat: 27 juli 2023

Berättelser från en helikopterpilot i Försvarsmakten


Vi blir lika smickrade som glada när någon hör av sig från verkligheten och/eller den väpnade verksamheten och vill berätta. Denna gång är det pseudonymen Hkp-FJ som ger dig och mig en utsökt inblick i vardagen på helikopterflottiljen i Försvarsmakten.

Jag började skriva på det här inlägget för ganska länge sedan. Då var min tanke att inleda med något så publikfriande som gnäll om Helikopter 14. Men det ska jag inte göra, dels har Per redan gnällt föredömligt, men framförallt så känns det som att sparka på någon som redan ligger ned. Till och med någon som ligger ned och som med största sannolikhet ska avvecklas. Det känns inte lika roligt helt enkelt.


Grupp soldater sitter redo utanför en helikopter 16
Helikopter 16 – en sådan som artikelförfattaren spakar. Foto: Wikimedia

Så nu till min nya inledning. Krig är ju tråkigt som många av er redan vet. Men att jobba i en helikopter, det är roligt. Inte på det sättet som jag med flera får höra från människor som inte flyger. Därifrån brukar det vara frågor och kommentarer liknande ”Det måste vara så kul att flyga varje dag” Och ja, åtminstone till en början. Själva flygandet blir ganska snabbt vardag. Men jobbet i en besättning är desto roligare.


Lite gnäll ändå

Något jag också vill passa på att nämna är några av de problem som finns idag i organisationen. Att få skriva ett inlägg till Krigshistoriepodden innebär ju, förutom EVIG ÄRA, att någon med inflytande kanske läser det jag skriver. Därmed kan faktiskt mina ord få inverkan, och det är en möjlighet jag inte får försitta.

Vi börjar med problemen. Det kanske största är knappast unikt för helikopterflottiljen utan snarare en gemensam nämnare för hela försvarsmakten: Bristen på personal.

Det läggs massor av pengar på att köpa in dyra system, utbilda tekniker, piloter, uppdragsspecialister med flera. Men sen vill/kan man inte betala för att öva personalen i tillräcklig utsträckning eller betala löner så att personalen jobbar kvar.


Resultatet blir brist på flygtid – för att det inte finns nog med tekniker som kan serva helikoptrarna. Det blir brist på vissa besättningskategorier vilket gör att flygpass får ställas in då det inte finns fullständiga besättningar. Samtidigt fastnar organisationen i grundutbildning på grund av den ständiga nyrekryteringen: då blir vi inte bättre som förband.


Som grädde på moset så är det ett ständigt nyttjande av helikopterflottiljen som Försvarsmaktens egna taxi-tjänst. Att ÖBs tid är viktig förstår jag, detsamma gäller antagligen flera av Försvarsmaktens högsta chefer och därmed antar jag att en ren transport av dessa för ett förbandsbesök eller ett möte kan vara rimligt. Men att en myndighet låter sina mellanchefer boka en helikopter för en transport som bara tar något längre tid med bil eller tåg gentemot en helikoptertransport, det är för mig vare sig ekonomiskt, miljömässigt eller resursmässigt förståeligt. Speciellt då vissa av dessa transporter kräver övertid och övernattning i hotell för besättningen då man inte kan landa tillbaka på sin hemmabas (gäller endast de skvadroner som baserar på Malmen i Linköping då miljökoncessionen inte tillåter landning helger eller kvällar merparten av året).


Nu tillförs det pengar men, som Per nämnde i ett avsnitt av podden, vi har likväl brist på personal och därmed kan vi inte växa eller öka uteffekten. Men nog med gnäll.


Ett sammansvetsat gäng

Hur är det då att jobba i en helikopterbesättning? Det är riktigt roligt. Man får jobba i en liten grupp, 3-4 normalt i en besättning beroende på vilket helikoptersystem man tillhör. Beroende på uppdraget så är olika i besättningen huvudperson. Vid exempelvis firning (fastrope eller repellering) är kabinpersonalen (färdmekaniker och uppdragsspecialister) huvudpersonerna. Det är dem som ser till att helikoptern är på rätt plats och ser till att skydda urlastningen med helikopterns kulsprutor. Likadant då man flyger hänglast eftersom det är kabinpersonalen som har koll på lasten och som även här måste dirigera helikoptern så att lasten hamnar på rätt ställe.


Allt arbete kräver hög tillit inom besättningen, kabinpersonalen måste lita på att piloterna tar rätt beslut, kan hantera helikoptern och har det omdöme som krävs för att flyga en helikopter fullastat med trupp. Piloterna å sin sida måste lita på att kabinpersonalen kan hantera helikopterns vapen och att de har koll på omgivningen runt helikoptern vid exempelvis landning i snö då piloterna blir närmast förblindade av snöröken.


Två skyttar spanar från en flygande helikopter
Jag har extremt svårt att tro att det kan finnas några som helst nackdelar med att vara uppdragsspecialist på helikopter – ett av mina absoluta drömtjänster om jag fortsatt som gss/k – Per ps. jag är även perfekt längd för det ds. Foto: Försvarsmakten

Demokrati? Vafalls!

En annan intressant aspekt av besättningsarbetet är att det finns, enligt mig, en ganska tydlig demokratisk aspekt inbyggt i systemet. Mycket av beslutsfattandet sker i en form av konsensus både inom besättningarna och mellan förbandsmedlemmar. Detta upplevs med säkerhet som omilitäriskt sett utifrån men missförstå mig inte, det finns alltid chefsskap och beslutsfattande sker av den som är chef. De som är chefer brukar bara vara intresserade av det vi övriga i besättningen har att säga.


Helikopterns nytta i krig

Varför behövs ens helikoptrar i en försvarsmakt? Kommer de ens att finnas kvar efter inledningen i en konflikt eller kommer allt vara bortskjutet efter fiendens inledande anfall?


Ska man dra några lärdomar från kriget i Ukraina så verkar Ryssland ha det svårt att skjuta bort det Ukrainska stridsflyget. Då är, till skillnad mot helikopterförbandem, ändå flyget beroende av landningsbanor och infrastruktur vilket borde göra dem till mer förutsägbara mål. Så jag gissar på att ett helikopterförband som har betydligt mindre fotavtryck kan hålla sig vid liv. Framförallt om man är rörlig och lyckas dölja sin gruppering.


Hur är det med nyttan då? Man brukar se helikoptrar som en force multiplier det vill säga att man gör understödda förbandet lite bättre. Man kan se till att de kan röra sig över större sträckor, inte behöver bry sig om terränghinder så som vattendrag, väglös terräng mm. Helikoptrar kan även underlätta för ett förband som utgör reserv. Genom den ökade rörligheten kan man med kort varsel sättas in över ett stort geografisk område och kringgå platser där motståndaren är stark. Man ökar helt enkelt handlingsfriheten för förbandet och högre chef.


Soldater kontrollerar en helikopter utanför en hangar
Besättningen samarbetar över tiden för att lösa uppdraget – "huvudpersonen" växlar och ena stunden kan den juniora dörrskytten få styra hela besättningen vid till exempel hovring vid en klippa. Foto: Försvarsmakten

Hkp till sjöss

Jag har inte nämnt de marina helikoptrarnas uppgifter och det är helt enkelt för att jag kan dem för dåligt. Men även jag förstår att med tankte på det antal fartyg som finns inom flottan och längden på Sveriges kust så är det förståligt att det behövs ett komplement till fartyg som kan röra sig snabbt och över stora ytor. Till den marina arenan är ubåtsjakt en viktig uppgift men även ytspaning. Helikoptrar med en spaningsradar kan genom sin frihet i höjdled spana av stora områden men också sjunka undan och gömma sig lika fort igen.


Ett kärt ämne för podden är annars logistik och även om det må vara tråkigt så är det även för svensk del viktigt. Kvalificerad ammunition är en bristvara och alla enheter som behöver dem kan inte ha egna förråd så det räcker. Lägg då till att landet är stort och det kan vara svårt att förutse vart behovet kommer finnas. Här kan helikoptrar fylla en funktion genom att snabbt kunna flytta ammunition (och annat) dit där behovet uppstår vilket i sin tur ger ökad handlingsfrihet för högre chef.


Ett lite sexigare exempel är att nyttja helikoptrar vid rädföretag eller eldöverfall. Både genom direkt och indirekt eld. Ett snabbt tillslag mot högvärdiga mål och sen snabbt tillbaka igen. En minst lika viktig förmåga är helikoptrars möjlighet att snabbt kunna minera av områden för att kunna begränsa eller fördröja en fiende.

Som ni kan se är helikoptern lite av en schweizisk armékniv och det är närmast fantasin som sätter gränser. Eller egentligen är det regelverk som sätter gränser, dessa tunna sidor av papper som är lika ogenomträngliga som betongväggar. Men nu har jag av misstag råkat byta ämne.

"Min könstillhörighet är Attackhelikopter" – Per

Attackhelikoptrar kan vi prata om istället. Är det något att ha? Jag vet inte, antagligen. Sverige är ju stort och attackhelikoptrar har fördelen att kunna ta sig relativt långa sträckor och vara till stort besvär. De är farliga både för fiendens fartyg som för en redan landstigen fiende. Men samtidigt anser jag inte att attackhelikoptrar har haft en avgörande roll i kriget i Ukraina.


Flygande attackhelikopter
Japan ska göra sig av med sina attackhelikoptrar. Kom igen nu Försvarsmakten, Bydéna in dem bara! – Per

Något som har fått stor uppmärksamhet däremot är UAV:er och HIMARS-systemet. Och kanske är det genom att understödja dessa som ett helikopterförband gör mest nytta? Genom helikopterburen (eller förstärkt) logistik skulle man se till att det alltid finns UAV:er och robotar tillgängliga, och genom att ge dem som opererar UAV:erna snabb och taktisk rörlighet så tillser man att även de UAV:er med kortare räckvidd når fram till målet.


Eller genom att understödja något annat viktigt system i framtiden som vi ännu inte vet betydelsen av. Återigen kanske Sverige har mest nytta av den schweiziska armékniven som är transporthelikoptern …



Fast det hade varit jävligt nice med NÅN liten robot på helikoptern…


/Hkp-FJ

1 689 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Comments


bottom of page