+++Av Anders Frankson, militärhistorisk författare+++
Panzer III var tyskarnas viktigaste stridsvagn när de stora segrarna togs 1939 – 1941. Denna vagn var på ett sätt mycket annorlunda än andra nationers vagnar vid denna tid genom att tyskarna hade satsats på ett tremannatorn med skytt, laddare och vagnschef.
Många nationer hade tvåmannatorn, vilket gjorde att effektiviteten var avsevärd lägre och klart sämre under strid eftersom det fanns besättningsmedlemmar som hade dubbla roller att klara av. Frankrike hade gått så långt att de hade enmanstorn. Tyskarna hade dessutom satsat på radiokommunikation mellan alla vagnar, vilket inte alla nationer gjorde.
1935 togs specifikationer fram för nya tyngre stridsvagnar i tyska krigsmakten. Målsättningen var att ha två standardtyper; dels en vagn bestyckad med en kanon avsedd för pansarbrytande projektiler, dels en vagn som skulle fungera som eldunderstöd till den första. Den sistnämnda vagnen skulle ha en grovkalibrig kanon avsedd för att primärt skjuta spränggranater. Varje bataljon i pansardivisionerna skulle ha tre kompanier med den medeltunga vagnen och ett med den tunga. De stridsvagnar som togs fram enligt dessa specifikationer var Panzer III och Panzer IV. Så var planen.
Läget i de tyska pansartrupperna 1 maj 1940:
Pansarfordon | Antal tillgängliga | Redo för fälttåget |
|---|---|---|
Panzer I | 1214 | 523 |
Panzer I | 1110 | 955 |
Panzer III | 381 | 349 |
Panzer IV | 290 | 278 |
Panzer 35 (t) | 143 | 128 |
Panzer 38 (t) | 238 | 229 |
Panzerbefälsvagnar | 244 | 135 |
Lätta pansarbilar | 800 | 615 |
Tunga pansarbilar | 333 | 286 |
Totalt stridsvagnar | 3376 | 2597 |
Som synes ovan så hade de inte uppnått målet när kriget inleddes. Läget ovan är från maj 1940 och endast var fjärde stridsvagn är en Panzer III eller IV, alltså 25 %. Utan de fyllde ut med mängder av tjeckoslaviska stirdsvagnar som Wehrmacht hade erhållit efter övertagandet och nedmonteradet av Tjeckoslovakien, till Frankrike 1940 var var det 357 vagnar redo för fälttåget.
Produktion
Den första versionen av Panzer III togs fram 1936, men fart, pansar och hjulupphängning visade sig vara för dåligt. Först 1938-1939 fann vagnen sin grundläggande form med sex bärhjul upphängda på torsionsstavar, Panzer. III Ausf. E. Därefter följde versionerna F, G, H och J som tillverkades i stort antal. Som synes så nådde Panzer III sin produktionstopp 1942.
Produktion av Panzer III under kriget:
1939 | 1940 | 1941 | 1942 | 1943 | |
|---|---|---|---|---|---|
Panzer III – 37 mm | 157 | 396 | |||
Pz III – 50 mm L/42 | 466 | 1649 | 251 | ||
Pz III – 50 mm L/60 | 64 | 1907 | 22 | ||
Pz III – 50 mm L/60 | 449 | 213 | |||
Pz III – elsprutevagn | 100 | ||||
Panzer III – Tauchpz | 168 |
Not: chassit för Panzer III nyttjades för den allt större produktionen av stormkanonvagnen Stug III som hade sina produktionstoppar 1943 och 1944.
Ursprungligen var det tänkt att Panzer III skulle få en 50 mm kanon, men då infanteriet utrustats med en 37 mm pansarvärnspjäs Pak 36 valdes samma kaliber även för den nya medeltunga stridsvagnen. För att försäkra sig om att det enkelt skulle gå att byta upp sig till en grövre kanon blev tornkransen stor nog för en kraftigare och större pjäs. Polenfälttåget visade med all tydlighet att 37 mm pjäsen behövdes ersättas, och en 50 mm kanon L/42 monterades in på sent byggda Ausf. F i juni 1940. Även tidigare versioner E och F ombeväpnades till den grövre kanonen.
Även Hitler hade åsikter om Panzer III och ville att den skulle förses med den långa 50 mm kanonen (L/60) i augusti 1940 men eftersom det fanns att tillgå ett stort antal 5 cm kanoner med kaliberlängd L/42 valde man fortsätta med denna kanon tills vidare utan att Hitler informerades. Först från december 1941 försågs Ausf. J med den längre kanonen.
Pansar i Afrikakåren april 1941:
Stridsvagnstyp | 5. lätta divisionen | 15. pansardivisionen |
|---|---|---|
Panzer I | 25 | 0 |
Panzer II | 45 | 45 |
Panzer III (5 cm) | 71 | 71 |
Panzer IV | 20 | 20 |
Panzerbefälsvagn | 7 | 10 |
Totalt antal vagnar | 168 | 146 |
Not: 5. lätta divisionen blir 21. Pansardivisionen i augusti 1941.
Pansar i Afrikakåren 25 maj 1942:
Stridsvagnstyp | 15. pansardivisionen | 21. pansardivisionen |
|---|---|---|
Panzer II | 29 | 29 |
Panzer III (5 cm) | 134 | 122 |
Panzer IV | 22 | 19 |
Panzerbefälsvagn | 4 | 4 |
Totalt antal vagnar | 189 | 174 |
Panzer III var tyskarnas viktigaste vagn när de stora segrarna togs i Nordafrika.
Slutet 1943
Panzer III som design hade nåtts väg ände, när motståndarna hade T-34/76 eller M4 Sherman. Tyskarna valde att öka produktionen på Panzer IV med lång 7,5 cm kanon och stormkanon Sturmgeschütz III med lång 7,5 cm kanon under 1942, som hade Panzer III-chassi som grund.
Då Panzer III inte längre ansåg vara tillräckligt bra för pansarstrid omvandlades produktionen till vagnar för eldunderstöd. Den sista versionen, Ausf. N, av Panzer III försågs dock med den kortpipiga 7,5 cm kanonen (L/24) som tidiga versioner av Panzer IV försetts med. Tornkransen klarade inte av den längre 7,5 cm kanonen. Den korta 7,5 cm kanonen hade en tyngre och kraftigare spränggranat än 50 mm kanonen. Från 1943 var det Panzer IV och den nya Panthern som dominerade stridsvagnsproduktionen.
I mars 1945 hade tyskarna fortfarande 534 stridsvagnar Panzer III och 70 artilleriobservatörvagnar i tjänst, alltså 604 vagnar. Dock ingen på västfronten och bara 16 på östfronten. I Norge fanns en del vagnar, 90 stycken. Resten hos skol- och utbildningsförband.
Vidare läsning:
Peter Chamberlain, Hilary L. Doyle, Thomas L. Jentz: Encyclopedia of German Tanks of World War Two. A Complete Illustrated Directory of German Battle Tanks, Armoured Cars, Self-propelled Guns, and Semi-tracked Vehicles, 1933–1945. (London 1978)
Walther Nehring: Die Geschichte der deutschen Panzerwaffe 1916 bis 1945. (Augsburg 1995)
Anders Frankson: Achtung Panzer! Stalingrad och Charkov – Två slag som förändrade andra världskriget (Stockholm 2023)
Comments