Recension: fyra veteranberättelser

Av olika skäl har jag läst/läst om fyra amerikanska veteranberättelser från Stillahavskriget; så jag tänkte recensera dem som klump.

De är nämligen rätt snarlika. Alla fyra männen stred i 1. marinkårsdivisionen och alla fyra utkämpade slaget om Peleliu 1944 (två av dem var även på Guadalcanal, tre på Cape Gloucester och två på Okinawa).

Ergo är det deras olikheter som får dem att sticka ut och mest olik är nog Robert Leckies Helmet for My Pillow. Leckie är den ende som inte uttrycker ett starkt, brinnande hat mot japanerna och den ende som har en rätt stor skepsis mot det militära som företeelse.

Även de andra har sina styrkor. Twenty-Two on Peleliu av George Peto skildrar krigets surrealism på ett bra sätt och är ofta lätt sardonisk i hur den beskriver bataljerna. With The Old Breed av Eugene Sledge är lysande när det gäller fälttågets små obehagliga detaljer (stor fokus läggs på smuts, törst och ångest) även om jag skulle säga att hans krig skildras betydligt bättre i The Pacific än av honom själv. Slutligen då Jim McEnerys Hell in the Pacific som är värd att läsa, men som påminner om precis alla andra veteranberättelser från alla andra krig. Det enda som sticker ut är en stark underton av machismo och att texten är kryddad med många svordomar. Tanken är nog att det ska kännas mustigt, mest känns det barnsligt (nej, vi har aldrig svurit i podden).

Det finns dock en stor behållning med att läsa alla fyra tillsammans eftersom de ger olika perspektiv på samma slag och samma division. Inte minst påminns man om veteranberättelsernas begränsningar. För även om du läser alla fyra böckerna i ett svep så kommer du förmodligen fortfarande ha rätt svårt att orientera dig i Stillahavskrigets högre nivåer. Varför strider man på Peleliu? Vad händer egentligen på Guadalcanal? Varför är de fast så länge på Pavuvu? Frågor av den här karaktären kan veteranberättelserna inte besvara – det är sånt man har historiker till. Det de kan berätta är dock hur det kändes, hur det upplevdes och hur man minns det; vilket är en behållning i sig.

Leckie: 9/10

Sledge: 7/10

Peto: 7/10

McEnery: 5/10

Omslagen på de fyra böckerna som recenseras