Recension: Heavy Jagdpanzer

Känner du dig vilsen i livet? Söker du efter hemkomst i kosmos? Vill du veta vad det egentligen innebär att vara människa? Bara lugn, jag har det du behöver: recension av boken Heavy Jagdpanzer.

Eller ja, den här boken hör nog till det torraste jag läst på länge. Dess undertitel hotar med att redovisa "Development", "Production" och "Operations" och levererar även på dessa punkter; ibland ner till minsta muttern.

Det som beskrivs utifrån dessa tre parametrar är de tyska tunga pansarvärnskanonvagnarna Jagdpanther, Ferdinand/Elefant och Jagdtiger vilkas historia tecknas uteslutande via primärkällor. Med andra ord är det många beskrivningar av möten, rapporter från produktionshallarna och en och annan knastertorr frontrapport.

Är den då bra? Alltså, den håller ju inte riktigt som skönläsning – det är inte Peter Englund vi har att göra med – men om man tar den för vad den är så är den inte så dum. Det intressantaste är egentligen den tredjedel av boken som avsätts åt Ferdinand/Elefant som Internet utsett till krigets sämsta vagn, men som författarna beskriver betydligt mer nyanserat än så (i korthet: mekanisk mardröm, men eftersom det fortfarande fanns drivmedel och reservdelar nog för att få den till fronten även en sovjetisk mardröm på slagfältet).

Partiet om Jagdtiger är lågintensivt underhållande eftersom den mer eller mindre beskrivs som en parodi på tunga tyska vagnar – så pass tung att den nätt och jämnt kunde ta sig till fronten. Däremot ansåg Hitler sig ha funnit sitt Wunderwaffe i Jagtiger varför den prioriterades för drivmedel så sent som våren 1945. Resultatet motsvarade här inte investeringen.

Vidare tror jag att det här är en bok som modellbyggare kommer att uppskatta. Heavy Jagdpanzer är fylld av fotografier av vagnarnas in- och utsidor; varav många var för mig okända.

Bokens stora svaghet är nog snarare översättningen. Översättaren verkar inte vara van vid militäriskan vilken leder till att StuG ibland skrivs ut och direktöversätts (förutom när det inte gör det) samt att Panzer Lehr-divisionen får heta ”The Teachers Division”. Det tog ett tag för mig att vänja mig vid det här.

Så en torr, men välresearchad bok om ett jäkligt smalt ämne … om det är en bra bok beror nog helt på dina böjelser.

2/10 (som läsupplevelse), 9/10 (som forskningsinsats).