Sverige – bäst i världen

Signalspaning ett trumfkort

Jag är ruskigt nöjd att kunna presentera Lennart Westberg – f.d. polis, historiker och författare – som en skribent här på Krigshistoriepodden. Kör hårt Lennart!

Under andra världskriget utvecklade det inringade Sverige en förstklassig signalspaning mot omvärlden. Under kalla kriget blev Sverige därför en viktig och respekterad partner i det internationella underrättelsesamarbetet. Och detta förhållande gäller än idag.

Super-Arne

Sverige blev det enda land i Norden som blev förskonat från att dras in i andra världskriget. Krigets svenska trauma att vara helt inringad av tyskockuperade eller med Hitler lierade länder resulterade i en snabb utveckling av den svenska signalspanings- och dekrypteringskapaciteten. Den helt unika svenska dekrypteringsprestationen – av historikern David Kahn i sitt klassiska verk The Codebreakers ansedd som världens främsta prestation i sitt slag – stod den 35-årige matematikprofessorn Arne Beurling från Uppsala för. På några få veckor och med enbart papper och penna knäckte Beurling under våren 1940 det oerhört avancerade tyska fjärrskriftsmaskinkryptot, Geheimfernschreiber. Hur han lyckades vet ingen, Beurling tog hemligheten med sig i graven. Men hans bedrift skulle bidra till att under många år efter kriget ge lilla Sverige en speciell status gentemot USA och Storbritannien i underrättelsesamarbetet dessa länder emellan.

Enmansarmé

Geheimfernschreiber var en stationär kombinerad fjärrskriftsapparat och kryptomaskin ”som kryptomässigt nådde kosmiska nivåer” (Wilhelm Agrell) med i runda tal niohundra miljoner miljarder (sic) inställningar! Det hisnar när man tänker på att Arne Beurling ensam knäckte detta krypto medan britterna under kriget behövde tusentals personer och en flerårig datoriserad process för att successivt knäcka tyskarnas betydligt enklare elektromekaniska kryptomaskin Enigma med sina tio miljoner miljarder möjliga inställningar.

Redan 1943 började Sverige, genom sin militära underrättelsetjänst C-byrån och det 1942 bildade Försvarets Radioanstalt (FRA), diskret samarbeta med USA och Storbritannien kring signalspaning och underrättelseutbyte.Vid krigsslutet 1945 inträdde en viss stiltje på̊ underrättelsefronten men den kommunistiska Pragkuppen och Koreakriget satte fart på̊ det kalla kriget mellan stormaktsblocken USA och Sovjet.

Avtal med USA

Efter att USA 1952 inrättade sin signalspaningsorganisation National Security Agency (NSA) blev Sverige en viktig samarbetspartner både för NSA och framförallt den brittiska motsvarigheten Government Communications Headquarters (GCHQ). Sverige utvecklade 1950–1951 sin flygspaning mot Sovjetunionen – där Sverige hade en stor fördel genom sin långa kust med Östersjön mot det sovjetiska imperiets västgräns – med två̊ DC 3-plan vilka passande nog döptes till Hugin och Munin. Mot bakgrund av FRA:s hemliga samarbete med GCHQ redan under andra världskrigets senare del kring de tyska V-vapenproven i Peenemünde blev DC 3:orna utrustade med kvalificerad brittisk (respektive amerikansk) signalspaningsutrustning. Resultatet av flygspaningen delades mellan Sverige och Storbritannien samt USA. Sovjet fick kunskap om detta varpå det sovjetiska flygvapnet på̊ förmiddagen den 13 juni 1952 prompt sköt ned Hugin över Östersjön, troligen som en varning till det officiellt alliansfria Sverige.

Med örat alltid åt öster

Detta delvis än i dag sekretesskyddade debakel begränsade på̊ inget sätt ett ytterligare fördjupat underrättelsesamarbete mellan Sverige, USA och Storbritannien. FRA:s och Sveriges goda kryptologiska rykte resulterade i en speciell status för vårt land vilket bekräftades genom 1954 års samarbetsavtal mellan Sverige, USA och Storbritannien. Sveriges goda image hos framförallt USA stärktes ytterligare under USA:s så kallade Venonaprojekt efter kriget: dekrypteringen av sovjetisk hemlig telextrafik under 1940- och 1950-talet. Här kunde Sverige bidra med ett oerhört värdefullt råmaterial i form av 400 odechiffrerade telegram som den svenska säkerhetspolisens Radiokontroll (RKA) snappat upp och arkiverat och som nu överlämnades till USA. Detta bidrog till att ett antal sovjetspioners aktiviteter i USA inofficiellt kunde bekräftas (paret Rosenberg, Alger Hiss m.fl.).

Samarbetet mellan FRA och NSA har stadigt utvecklats genom åren. Trots tät sekretess anser sakkunskapen att Sveriges nya specialfartyg för signalspaning, Orion, från 1984 (som ännu är i drift) till stor del bygger på̊ amerikansk know-how som ställts i skicklig svensk signalunderrättelsetjänst. Sovjetunionens upplösning 1991 medförde delvis nya arbetsuppgifter för FRA. Jämte underrättelseinhämtning mot det nygamla Ryssland har terrorism, våldsbejakande islamism och grov gränsöverskridande brottslighet numera klivit in på̊ den internationella underrättelsearenan.

Global war on terror

År 2003 tillät regeringen i sitt regleringsbrev följaktligen att FRA numera också kunde spana på civil kommunikation. Gränsen mellan militär och civil–polisiär underrättelseinhämtning har därmed delvis suddats ut. Detta kommer till uttryck i den nya så kallade FRA-lagen som av allt att döma står i relation till samarbetsavtalet 2007 mellan Sverige och USA:

"Redan [...] 2008 förekom uppgifter i svenska media att den egentliga motiveringen till lagen och kabelåtkomsten varken var IT-säkerhet eller internationell terrorism utan att en stor del av Rysslands utrikestrafik gick i kabel via Sverige och att det därför fanns unika möjligheter att tappa denna trafik från svenska noder i det fiberoptiska nätet”

– Wilhelm Agrell, författare

Oavsett denna diskussion fortgår FRA:s troligen framgångsrika signalunderrättelsetjänst, exempelvis med spaningsplanet av typ S 102 B, kallad Korpen, över Östersjön utanför Kaliningrad under den ryska Östersjöflottans omfattande övning i april 2018. Enligt många bedömare tillhör svenska FRA:s signalspaning, inklusive dess dekrypteringsförmåga, världens bästa.

Skribent: Lennart Westberg, militärhistorisk författare