Sveriges 10 främsta militära förband

Givetvis, såklart och självklart ska det skrivas minst en “Sveriges främsta X” på denna sida, för jag menar, vad är Krigshistoriepodden om inte publikfriande?

#topptio #sveriges #främsta #elitförband #topplista

Av Per Wallin

Har man stått ens två minuter i grön- eller blåkläder på en kaserngård så vet man att hela Försvarsmakten är en enda stor, ursäkta min svenska, kukmätartävling (nej, inte österrikiska-ungerska armén, nu pratar jag om lemmen). Så nu är det dags att fortsätta diskussionen som förts i minst ett halvsekel på alla logement i hela landet: vilket militärt förband är egentligen kärvast/fräckast/ballast/hårdast/coolast (lägg in adjektivet som passar just din generation).

Den icke-möpi:ige (alltså säkerligen inte du) kan få för sig att säga typ “har vi så många snäviga förband egentligen?” Förvånansvärt nog är svaret ja! För att vara ett land med cirka en och en halv brigad, några stridsflygdivisioner samt en handfull örlogsfartyg, har vi en uppsjö av specialiserade, välutbildade och högt motiverade förband som ställer höga krav på sina soldater och officerare.

En passus innan jag drar igång så att du inte ska bli förbannad: om just det förband som du tjänstgjorde vid inte kommer lika högt upp som du skulle vilja se det, ta ett djupt andetag och tänk på att detta är internet. Du behöver inte hålla med om allt som sägs. Kommentera gärna. På ett snällt sätt. Med det sagt kör vi igång!

En till passus!

Jag bortser medvetet från enskilda superindivider som säkert finns därute. För säkerligen finns det exempelvis otroligt dugliga prickskyttegrupper på till exempel 32. underrättelsebataljonen som skulle springa kringlor kring kustjägare, men jag tittar (bland annat) på vilka krav förbandet ställer som helhet och hur de är tänkta att uppträda i krig.

Du kommer heller inte hitta stridspiloter på denna lista av samma skäl som att inte tolkar, flygstridsledare och flera andra förband finns med som kräver oerhört mycket av enskilda individer. De är inte tillräckligt kinetiska; strid/sabotage/spaning med handburna vapen och kroppen som redskap är alltså inte deras huvuduppgifter.

Nog snackat. Till listan och vi börjar självklart bakifrån!

Tionde plats

13. säkerhetsbataljonen

"Nu ska vi gå på jägarjakt!" 13. säkerhetsbataljonen ser till att övriga Försvarsmakten kan genomföra sin verksamhet i fredstid, och ska i krig jaga jägare. Foto: Försvarsmakten

Först nu dyker ett förband upp som inte är ”jägare”! 13. säkerhetsbataljonen är fördelad på ”vanliga” (läs: arméns) säkerhetsförband på Livgardet, säkmarkpluton i Uppsala samt säkerhetskompani Sjö i Göteborg. Jag skulle säga att av dessa tre ställer säkkomp sjö högst krav på sina soldater, detta mycket på grund av det historiska arvet från bassäk. Hur som helst har största delen av bataljonen som uppgift att i stort se till att fiendens jägare inte gör mot oss vad våra jägare försöker göra mot dem. Detta ställer höga krav på personalen som opererar i små enheter och söker av stora områden, MEN det sker på vårt territorium. Ergo, inte strid på fiendens, vilket andra förband på denna lista klarar av.

Nionde plats

31. luftburna bataljonen och 32. underrättelsebataljonen, K3

K3 "kommandos" = rasslandes ur helikoptrar för att ta striden till fienden. Foto: Försvarsmakten

Jägaruttagna och -utbildade individer fyller upp de båda bataljonerna i Karlsborg. 31:a är ett snabbinsatsförband som använder sig av olika transportmedel, beroende på uppdragets art och möjligheter. Bataljonen kännetecknas av stor rörlighet och att snabbt kunna förflytta sig över stora avstånd med hjälp av helikoptrar, transportflygplan eller egna fordon. Dessa herrar är de första jägarna på min lista som i regel strider i kompanis storlek. Varför är det viktigt? Jo, det ställer inte riktigt samma krav på enskilda individer som vid andra förband. Därför dyker husarerna upp först på plats nio.

Åttonde plats

Flygbasjägarna

Flygbasjägare söker av terrängen runt en krigsflygbas. Flygvapnets dedikerade krigare märks inte av speciellt mycket i medier, men förbandets insatser och kompetens är imponerande. Foto: Försvarsmakten

Med uppgift att i små enheter undsätta piloter bakom fiendens linjer så kräver tjänsten som flygbasjägare aning mer av jägarsoldaterna än kommande tjänster på denna lista (ledsen K3). FBJ:s huvuduppgifter är att skydda flygstridskrafter på marken samt att rädda nedskjuten personal (på engelska ”personell recovery”). Detta är Försvarsmaktens nyaste jägarförband och Flygvapnets enda förband av denna typ. Stor eloge också till F 17:s flygbasjägare som blev trea i världen 2018 i "VM för militärt prickskytte".

Sjunde plats

Arméns jägarbataljon

Jägarsoldater i sitt naturliga element: skogen. Foto: Försvarsmakten

Sveriges ”vanliga” jägare som löser ”vanliga” jägaruppgifter lägger sig på sjunde plats (kan inte fatta att jag skriver detta). Baserade i Arvidsjaur är de experter på fjäll- och norrlandsterräng, deras uppgift är att i små enheter störa och slå ut kritiska funktioner hos motståndaren. Innästla, spana, slå till. 193. jägarbataljon är Försvarsmaktens främsta enhet för strid på djupet med motståndaren. Inte dåligt alltså, men inget som sticker ut på denna lätt hysteriskt förtjänstfulla lista.

Sjätte plats

Kustjägarna

Kustjägarna under underrättelseoperationen i Stockholms skärgård 2014. Foto: Försvarsmakten

Kustjägarna under underrättelseoperationen i Stockholms skärgård 2014. Foto: Försvarsmakten

Kanske Sveriges mest kända jägarförband. Kustjägarkompaniet är Sveriges främsta enhet för underrättelseinhämtning och sabotageoperationer i kustnära områden. Deras uttagning får ”vanliga” spaningssoldater på andra förband att skaka på huvudet, och i massmedia slog de igenom i dokumentären ”Blod, svett och bajs”. Att ”vanliga” kustjägare skulle dyka upp så här långt ner på denna lista gör även mig förvånad.

Femte plats

Bergspluton

De kräver lite mer, och är lite mer avskurna, än "vanliga" jägare på Arméns jägarbataljonen. Notera deras alldeles egna utbildningstecken "edelweiss" på armen – direkt hämtat från tyska och österrikiska förlagor. Foto: @bergsplutonen

Bergsjägarplutonen, som bara redan utbildade jägare vid AJB får söka till, släpper bara igenom extraordinära individer med alpin vana samt mycket god fysisk och psykisk förmåga (skräll). De är AJB:s spjutspets, och ska förutom att vara extremt kompetenta på ”vanlig” jägartjänst även förvalta och utveckla Försvarsmaktens subarktiska bergsförmåga under vinterförhållanden där plutonen kan lösa både strids- och spaningsinsatser. Det låter kanske jobbigt, men då kan du tänka på att det är minst dubbelt så jobbigt som du tänker dig.

Fjärde plats

Fallskärmsjägarna

Hoppandes ur ett flygplan. Hur ska man annars illustrera FJS? Foto: Försvarsmakten

Här dyker ett av Sveriges mest kända jägarförband upp. Men känner jag FJS rätt (vilket jag inte gör) så tar de nog inte illa vid sig. För det krävs inte bara att du är i extremt bra fysisk form för att klara uttagningarna – ödmjukhet, lugn och fokus på uppgiften är minst lika viktiga. FJS har stadigt gått mot att renodla sina spaningsuppgifter de senaste decennierna och jag skulle säga att de är (efter SOG:en) landets absolut främsta innästlingsbara fjärrspaningsresurs som även kan lösa kvalificerade stridsuppgifter.

BUBBLARE! (Plats tre och en halv)

Röjdykarna

Dyngsvårt att komma in på (men lite för smala i vad de kan göra för att platsa på denna lista), röjdykarna förtjänar åtminstone ett hedersomnämnande. Foto: Försvarsmakten

Nämnde jag att allt blir svårare i vatten? Flottans röjdykare har en (i mina ögon, då jag är ett kylskåp i vattnet) smått mardrömslik uttagning och utbildning. Detta för att dykarna ska kunna hålla sig lugna 80 meter under Östersjöns yta när de ska lokalisera och spränga en instabil sjömina från andra världskriget. Dykning i alla väder och typer av vatten är svårt, och lägg till EOD-komponenten (Explosive Ordinance Disposal) så blir den otroligt krävande. Anledningen till att det är en bubblare? Trots att Röjdyk helt klart är ett militärt förband så är de så pass smala i sin roll (och med så lite gröntjänst) att de inte riktigt är jämförbara med de andra förbanden på listan. Känner att jag fortsätter att göra folk förbannade här, men nu är det försent.

Tredje plats

Attackdykarna

Attackdykare under innästling. Detta förband kombinerar avancerad dyktjänst med lika svår spaning- och sabotagetjänst. Foto: Aftonbladet

Attackdykare under innästling. Detta förband kombinerar avancerad dyktjänst med lika svår spaning- och sabotagetjänst. Foto: Aftonbladet

Nu blir det svårt, och jag är frestad att ta till saker som ”delad tredjeplats” för att kunna klämma in flera horisontellt. Men A-dyk kniper denna placering framför näsan på Fallskärmsjägarna. Varför? För att allt blir svårare i vatten. Nu kommer jag göra många väldigt arga och säga att vem som helst kan hoppa fallskärm, men långt ifrån alla kan distansdyka likt A-dyk. Attackdykarplutonen kräver otroligt mycket av sina soldater när till och med de flesta kustjägare bara skakar åt huvudet åt a-dyks uttagningar och tester. Attackdykarna sysslar främst med spaning/sabotage långt ifrån egna förband i alla miljöer och klimat.

Andra plats

Särskilda operationsgruppen

Kronprinsessan Viktora spränger en dörr tillsammans med Särskilda operationsgruppen. Kan vara en av de bästa bilder som tagits. Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakten.

Detta förband är det enda där jag inte har behövt fundera så mycket över var de skulle placeras. Toppen är den enda platsen för Sveriges enda specialförband. Du ska i princip ha en gedigen bakgrund i någon av Försvarsmaktens jägarförband för att ens ha en chans att bli kallad till testerna och där är utslagsgraden hög. Inte nog med att du ska vara i ytterligt gott fysiskt skick; du ska även vara mentalt orubblig och dessutom vara en trevlig prick att jobba tillsammans med. Förbandets uppgift är spaning, strid och okonventionell krigföring. De behärskar alla sätt att framrycka och innästla om det så är fallskärmshoppning, dykning, långdistansmarscher eller motorcykel. De är Sveriges svar på till exempel SAS eller Delta Force. Operatörer som fan, helt enkelt.

Första plats

”Kontoret för särskilda insatser” (eller något liknande)

Hamilton så som han porträtterats på vita duken. Fallskärsmsjägare, Navy SEAL, attackdykare, ja allt möjligt. I grund och botten en underrättelseofficer. Foto: Kollage av Lantvärnet

Om du lyckas komma in i Särskilda operationsgruppen, Sveriges enda specialförband, och väl där imponerar på de andra supermänniskorna som befolkar det förbandet, ja då kanske någon från Superhemliga kontoret kommer och knackar dig på axeln och plockar in dig i vad som förmodligen är det hemligaste Sverige har. Självklart har jag ingen aning om denna organisation finns, men jag har hört från folk som känner folk i SOG:en att individer därifrån helt plötsligt har försvunnit upp i hemlighetsmakeriets översta stratosfär och blivit vad jag förutsätter är James Bond/Hamilton/Jason Bourne. Det närmaste internationella exemplet jag kan komma på är CIA:s Special Activities Division som handplockar operatörer från DEVGRU, Delta Force och den övriga gräddan av amerikanska specialförband. Alltihop är en härlig blandning av pojkrumsfantasier och killgissande såklart.

Operatörer, jägare och spaningssoldater

“Men hallå Per” hör jag dig ropa ”varför har du inte med till exempel bordningstroppen eller våra båda brigadspaningskompanier?!”.

Bordningsstyrkan är en liten, speciellt utbildad och uttagen grupp soldater som ska kunna borda och genomsöka fartyg samt i viss utsträckning genomföra sök av infrastruktur, spaning och undsättning i maritim miljö. Precis som för röjdykarna kräver det helt klart mycket av individerna, men specialiseringen är lite för smal för att kvala in på min lista. Brigadspaningskompanierna må vara snäva och ha en bred förmåga med sina stridsfordon, men de är ändå ”bara” spaningssoldater (inte bakom fiendens linjer, inte icke konventionell krigföring, etc.).

En gång sökte jag till bordningstroppen. Jag blev inte ens kallad på testerna. Foto: Försvarsmakten

Slutord

Om du ska ta med dig en sak av denna artikel så är det inte hur jag rangordnar eller väljer ut alla dessa förband utan just att de finns. I en försvarsmakt som kan mobilisera en handfull bataljoner och två brigader så är det här många mycket kompetenta förband. Helt enkelt väldigt mycket spets på ett rätt så litet och kort spjut. Men vad tycker du? Hur skulle du rangordna förbanden och disponera om listan? Har jag helt missuppfattat något eller rent av glömt något förband? Om du skriver tillräckligt övertygande och insatt om någon av förbanden på listan kanske jag till och med gör just din text till en artikel.

/Per Wallin