Detta goa lite meta-diskussionsavsnitt var rakt upp och ner kattens potatis att göra. Så kul att jag skrev mer manus än vad jag hann med att babbla om, så här kommer det jag inte hann säga i lite uppstyckad och uppstyrd form.
I avsnittet ställde jag två frågor, varav den andra var "Mår du sämre eller bättre efter att du haft ihjäl någon på avstånd? Alltså påverkas den psykologiska kostnaden för att ta livet av något av avståndet."
Svaret på den frågan är “det beror på”. Det har visat sig vara lite bökigt att forska på, men USAF har gjort studier på folk som flugit reaper- och predatordrönare över Affe och Irak.
Viktiga faktorer för att inte uppleva “psykologiskt negativa reaktioner” (ursäkta psykologispråket) – för att må skit över något helt enkelt – var att ha en lång och gedigen utbildning, en koppling (“engagement” till det du gjorde), att ha ett närvarande och socialt ledarskap kring dig (läs: snacka skit runt fikabordet), och inte minst att helt enkelt vara erfaren.
Studier visade att det förekom större risk att du som drönarpilot eller sensoroperatör skulle ligga vaken på nätterna än om du var ny i gamet än om du var en gammal stridsflygare som skolat om dig (eller flugit drönare länge.)
Så det är inte distansen så mycket som att man inte tar det du som hellfire-skjutande drönarpilot gör på allvar.
Betyder det att Mattis och mitt memande om Las Vegas-baserade drönarpiloter med en strippa i knät fem minuter efter tjänst slut menligt påverkar deras psykiska mående? Kanske. Däremot så har ju drönarpiloter som skrå fått en, vad ska vi säga, rätt maffig moralboost i och med Ukraina.
Hur som helst. Dessa forskningsresultat rimmar extremt väl med till exempel faktumet att vk2-veteraner mådde bättre än vietnamveterner för att de åkte båt hem tillsammans och inte tog flyget: mer tid att hänga, prata om vad som hänt.
De som har ansvaret att avfyra fakking nukes då, HUR MÅR DEM? Eftersom vi tack och lov inte har några skarpa avfyrningar av kärnvapenrobotar i modern tid kan vi inte fråga någon, men vi kan kolla på miljön de jobbar i.
Tänk dig att du stängs in i en betong- och stållåda utan kontakt med omvärlden i flera månader. Du och tre andra går i skift att sitta vid en kontrollpanel. Ni stirrar på blinkande lampor och väntar på ett radiomeddelande som aldrig kommer.
Det som fuckar upp dig här är inte tanken “åh herregud vilken psykologisk press att jag kanske måste avfyra ett kärnvapen” utan snarare “vid Conrads mustasch vad tråkigt jag har”
Studier på personal som jobbar i robotsilon och kärnvapenbestyckade atomubåtar – rätt viktiga individer – har visat att de går tungt i sina befattningar. Det finns en anledning att det bästa käk du kan få i flottan (alla flottor) är på en ubåt, för din övriga tillvaro är så otroligt rövig:
Extremt trångt, noll privatliv, 6-timmarsskift i en 18-timmarscykel = förstör människans dygnsrytm över tid, isolering från omvärlden, långt under vattnet, omgiven av bullrande maskiner satta under högt tryck. Sitter du i en silo är det liknande – tråååkigt.
Med underlaget "pers magkänska" och "någon skrev så på Quora" vågar jag påstå att personalen på dagens kärnvapenbestyckade ubåtar gör en vända á x-antal månader till havs och sedan får det vara bra. Det är vad jag förstått rätt vanligt i amerikanska flottan – som ändå har 14 stycken trident-bestyckade Ohio klass-ubåtar. Tänk då UK och la France som har fyra var: det är vad som krävs för att ha en stående vedergällnings- och avskräckningsförmåga över tid. Med andra ord är det en satans press att tjänstgöra i dem: du kan knappt ha en sjukdag. Detta skapar stress.
Men vi ska inte bara prata sexigheter som forskning på PTSD och liknande, vi ska även prata slungor!
Om du undrar "hur fungerar vapensystem X?" så kan du vara säker på att det finns en amerikan i helskägg, keps och t-shirt med tufft tryck som har tagit reda på det:
Jag pratar ju också om reiters i avsnittet och deras caracole-teknik. Jag kan inte förklara det bättre än en italiernare i solbrillor:
Inte heller försitter jag en möjlighet att få dela en Gun Jesus-video när han får förklara hjullåsmekanismen.
Ni får även ett klipp filmade av en antropolog där två afrikanska stammar bedriver stenålderskrigföring mot varandra. Mycket tjoande och tjimmande, springa fram kasta ett spjut och tillbaka.
Vi fortsätter med youtube-festen såklart. Här får en CBS vara med om ett eldöverfall i Vietnam - rakt in i amerikaners vardagsrum.
Gillar du detta och vill lyssna på liknande avsnitt?
Då vill vi rekommendera följande avsnitt:
37. Patreonavsnitt: ”Det mest hardcore vi svenskar gjort” – A 32 Lansen och Bkan
101. Universal soldier (eller ”aj som fan! Jag har ont i ryggslutet!”)
114. Patreonavsnitt: EPA-Wunderwaffen – första världskrigets experimentella vapensystem
130. Patreonavsnitt: Utan samband, ingen seger - sambandets militärhistoria
Stötta Krigshistoriepodden!
Tycker du att detta verkar intressant och du vill ha mer av Krigshistoriepodden? Bli Patreon! Genom att bli Patreon på nivån "Medeltung Bandmatad Kulspruta" så får du tillgång till ALLA avsnitt som Krigshistoriepodden producerat, det är 69st Patreon-exklusiva avsnitt! Dessutom får du tillgång till vår Discord-kanal där mycket material, diskussion och allmänt häng finns. Det är även via Discord som du lättast kommer i kontakt med Per eller Mattis. Som Patreon får du även tillgång till alla våra fredagsartiklar som Per eller Mattis skriver varje vecka. Ja du ser, det är bara att klicka in dig och bli Patreon nu!
Vill du stödja Krigshistoriepodden men känner att Patreon inte är rätt för dig så kan vi rekommendera att du tittar in på vår webshop där du hittar allt från ärorika muggar och posters till tischor med bland annat vårt skyddshelgon Conrad von Hötzendorf!