Recension: 1918
top of page
  • Skribentens bildMattis Bergwall

Recension: 1918

Uppdaterat: 28 aug. 2023


Dags för en recension av mina favoritförfattare – Peter Englund – och hans 1918. Boken är den sista delen av Englunds Stridens skönhet och sorg-serie som i sin tur är en utarbetad version av hans bok med samma namn.


Precis som i ursprungsboken får vi här följa en rad verkliga personer under första världskriget. Den som är ute efter sexiga, sexiga stridsskildringar göra sig dock icke besvär. I den mån strid beskrivs så är det som en serie förvirrade/poänglösa händelser utan resultat/mening – vilket förmodligen är realistiskt. Det är inte heller en bok om de strategiska skeendena – i 1918 är perspektivet människor som i stort saknar den bekväma överblick som historien ger och nuet saknar. Däremot och därmed är boken lysande i hur den beskriver hur krig känns; hur det luktar, låter och upplevs.


De förlängda versionerna av Stridens skönhet och sorg är överlägsna ursprungsboken och detta gäller inte minst 1918. Allting känns mer fullödigt eftersom det finns fler karaktärer ur vilkas ögon läsaren ser kriget. Där andra slaget vid Marne passerar nästan obemärkt i ursprungsboken är det i 1918 en gnagande oro som dominerar kanske en tredjedel av boken.


Just detta att vissa företeelser ligger som en våt filt över karaktärernas hjärnor gäller inte heller bara Marne utan även det ryska sammanbrottet i öster, ententens offensiv under hösten och kanske framför allt bristen. För nästan samtliga karaktärer beskriver just brist. Brist på mat, brist på ammunition, brist på framtidstro. Bilden som vävs fram är av ett Europa som slagit sig självt i spillror och där alla stater tycks befinna sig vid kollapsens rand.


Finns det några invändningar? Tja, två. Den första är att Englund ibland använder väl långa citat från de historiska aktörerna, vilket är av ondo eftersom detta innebär att jag får avnjuta mindre av Englunds sakprosa. Den andra är att endast två av seriens aktörer är fransmän (eller ja, tre om man räknar in den svenske främlingslegionär som stupar i 1916 – i jämförelse får jag det till 10 britter). Det är lite synd eftersom jag ofta upplevt att det franska perspektivet på första världskriget glöms bort.


Oavsett: en lysande bok som rekommenderas med värme!


9/10



Omslaget av Stridens skönhet och sorg

266 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
bottom of page