Recension: Hitlers första nederlag

Jaha, dags för recension av Hitlers första nederlag (HFN) av Niklas Zetterling och Anders Frankson. Ämnet är slaget om Moskva och boken är skriven av två av Sveriges främsta militärhistoriker.

De här två herrarna är nog indirekt några av de mest lästa författarna när det gäller böcker om andra världskriget. Orsak: deras böcker tenderar att alltid finnas med i mer publikfriande verks litteraturlistor. Därtill utgör deras två böcker om Kursk paradigmskiften när det gäller hur det slaget beskrivs.

Är då HFN ett paradigmskifte när det gäller vår förståelse av dess ämne, slaget om Moskva 1941? Nej, det är den inte. Är den en synnerligen kompetent taktisk-operativ genomgång av bataljen? Ja, det är den.

Författarna är inte jätteroade av ögonvittnesskildringar (de finns med som krydda, men inte för att bevisa saker) utan snarare av hur de olika divisionerna, kårerna och arméerna rörde sig utanför Moskva oktober–december 1941. Beskrivningen lutar sig främst mot arkivmaterial och är av en natur där bokens kartor är helt avgörande för att man ska hänga med.

När det gäller resultat så är det mest intressanta att de på ett övertygande sätt påvisar att det varken var Röda armén eller general vinter som hejdade tyskarna utan snarare leran. Huruvida en lerfri senhöst hade varit krigsavgörande är dock inte säkert. Snarare antyder författarna att det förmodligen inte fanns något sätt för tyskarna att vinna kriget ö.h.t. eftersom Röda arméns förmåga att växa var helt överlägsen Heers dito.

En svaghet med boken är dock att den känns lite oavslutad. Ursprungligen skulle författarna ha skrivit en uppföljare om den sovjetiska motoffensiven, men förlaget verkar ha tappat intresset. Det i sig är synd eftersom resultatet blir lite rumphugget med att tyskarna fryser fast i närheten av Moskva.

Som helhet är HFN dock en välresearchad bok som täcker av den första halvan av slaget om Moskva på ett lite torrt, men bra sätt.

8/10