• Per Wallin

Recension: Waffen-SS – Hitlers politiska soldater

Nu är det dags för lite nazistmys igen i bokform! Jag har läst Lennart Westbergs Waffen-SS – Hitlers politiska soldater – och jag har en del åsikter...


Det är ju någonting med den kvalitetsmässigt svårt spretiga försvarsgrenen Waffen-SS, och framförallt dess frivilliga, som aldrig slutar att fascinera. Lennart Westberg hoppar i sin bok Waffen-SS. Hìtler~s politiska soldater fram och tillbaka i organisationens historia under bokens gång, från ursprunget i våldsbenägna brunskjortor i början av 30-talet, till Ragnarök i Berlin 1945. Varför inte kronologiskt? Jo, för att han vill ta upp saker som utbildning, rekrytering, utrustning, ledarskap mm. – allt som såklart ändrades över tid. Me likes, för att det gör att enskilda personer som hamnade i Waffen-SS, till exempel Hans-Gösta Persson, används för att förklara bland annat icke-tyskars avancemang – istället för tvärtom.


"Men Per", hör jag dig muttra "det är ju svincoolt med sådana där levnadsöden, varför inte låta dem breda ut sig?" Jo kära vän, för att det är ett suboptimalt sätt att beskriva organisationen. Det blir kvällstidningsclickbait likt "Svensk hitlerfrivilligs egna ord från stålstormen på Östfronten!" Tyvärr (inga nämnda här) är det på tok för många författare som fastnar i "jag måste svarva fram en gripande historia" vilket gör att de skriver en bok som egentligen är en rad löst sammansatta och grunda biografier. Så är alltså inte Lennarts bok. Tack för det.


__________________________________________________________________________________


OBS: viktigt tillkännagivande såhär rakt upp och ner i texten: jag känner Lennart, mailar hyfsat regelbundet, och skulle nog vilja kalla honom åtminstone en varm bekant – yrkesmässigt och personligt. Ska jag då verkligen recensera min polares bok? Kan du hoppa upp och sätta dig på – välkommen till branschen pysen! Svågerpolitik, vänskapskorruption osv. är the name of the game. Detta är även såklart förlaget – de listiga Lundaborna Historiska Media – väl medvetna om. Varvid de säkert hade ett finger med i spelet när de bad Lennart att skicka ett signerat exemplar till "de där poddarna som gör saker om krigshistoria". Men mig kan ni inte lura Skånepågar, jag har genomskådad er! Jag tänker minsann inte gå i ert ledband, inte en spänn tänker jag ta emot nu när jag recenserar Lennarts bok! Aha, sug på den!

Hmmm...



Vänta lite nu....


__________________________________________________________________________________


Däremot så ställer Westbergs disposition rätt höga krav på författaren och redaktören att hålla tungan rätt i mun så att den röda tråden följs åtminstone stötvis. Alltså, vi måste börja vid början (otrevliga råskinn i Sydtyskland), och sluta i Berlin. På något sätt. Stilistiskt inte helt lätt, speciellt när redaktören verkar ha tagit sovmorgon några gånger. Det är här boken haltar och läsupplevelsen blir lidande. Flera gånger återkommer Lennart till individer och förband som han har beskrivit och tagit upp tidigare, varvid han förklarar dem igen. Va? Vänta, skrev inte du om de här för några sidor sedan? Öh ...

I alla fall min Nalle Puh-hjärna lider.


Detta borde ha kunnat avhjälpas av ett vaknare redaktörskap där man helt enkelt hade kunnat börja vissa meningar med "SS-Hauptsturmführer X, vars insatser vid Kharkov jag beskrev i kapitel Y, ger en bra inblick i hur Z utvecklades i Waffen-SS från 1942 och framåt: ..."

Nu är inte jag en källhänvisnings- och referenstaliban som Mattis, men det ger en satans tyngd när Lennart droppar såna där saker som "under författarens intervju med X i början av 1980-talet" eller att jag faktiskt vet att han ägnat ohemult mycket tid åt att gräva i tyska primärkällor på kontinenten. En bok behöver inte vara tjock för att den ska vara väl underbyggd!

Det sista jag gillar med boken är att man får en go genomgång av vk2, helt gratis, där (i alla falla jag) får svårt välbehövliga påminnelser över vad som händer när och i vilket ordning. Som att få en privatlektion av en pedagogisk och välformulerad historielärare.


Så: vill du ha en lättläst, puttrig liten bok om en av de mest säregna hittepåna under Tredje riket – som ger en känsla av en stor volym av kunskap bakom pennan – kan jag absolut rekommendera Waffen-SS. Hitlers politiska soldater.


8/10



782 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla